Vem ska ta hand om glödlamporna? undras det på denna tidnings insändarsida. Tänk det undrar jag också. Insändarskribenten tar upp ett miljöproblem som faktiskt kan slå sig på nerverna hos nitiska sopsorterare som jag.
Sopsorterare som klipper sönder kaviartuben och borstar den, och skruvkorken, ren från rester med fjolårets tandborste vilken sparats för ändamålet. Som kvällspysslar med att dissekera tetrapac med skruvkork i plast. Som kokar flaskor i paltkitteln för att befria dem från pappersetiketter innan de torkas och varsamt släpps ned i rätt kontainer.
Grubblerier, sömnsvårigheter och rädsla för åtal på grund av bristande miljöuppförande kan leda till en kollektiv ihopklappning hos medborgarna och hur går det då med allting? Just det, åt fanders. Något måste göras.
En gång i sopsorteringens begynnelse, närmare bestämt en afton i slutet av april 1998, fick hushållen i Piteå en present från kommunen. Vi hade redan ödmjukt mottagit DGK – Det Gröna Kärlet – i vilket brännbara sopor skulle deponeras. Denna afton anlände DBK – Det Bruna Kärlet – för komposterbart avfall. DBK visade sig vara havande med DRB – Den Röda Boxen – och efter en svårartad förlossning fick vi ut lådan.
I den skulle vi samla farligt avfall, men det blev liksom aldrig av. Först och främst för att boxen var närmast ointaglig. Här hade barnsäkerhetskommittén verkligen tänkt till, men något överskattat fingerfärdigheten hos medborgarna. Stora som små.
Den dag det blir bouppteckning kommer barn och barnbarn att hitta Den Röda Boxen, ivrigt ge sig på den och undra vad f-n har morsan i den här kistan? Rena kassaskåpet, alltså. Skulle dom lyckas överlista låsanordningen och det gör dom ju, om inte annat så med dynamit, kommer de att finna sig vara arvtagare till en herrans massa papperspåsar för komposterbart avfall samt den underbara "Guiden till Sophögen".
I dagar kommer de sörjande att bli sittande med denna skrift som innehåller info om hur allt i hemmet förekommande sorteras. Från A till Ö. Även glödlampor. R som i Restavfall. Lagras i DRB – Den Röda Boxen. Bingo! Sen då? Kör till soptippen eller sälj skräpet.
Det finns pengar i sopor har jag förstått. Så varför ge bort? Varför inte istället sälja tillbaka soporna till producenterna. "Kom och köp, konserverad gröt. Åtminstone konservburken". Ett sånt grepp skulle få den hysteriska förpackningsindustrin att tänka sig för både en och två gånger innan den förpackade förpackningar i förpackningar. En verklig miljöinsats.
Allt går kanske inte att sälja. Det fick damen erfara som fått ny tandprotes och försökte sälja den gamla.
– Vi brukar inte betala nånting för gamla proteser, förklarade tandläkaren.
– Jasså? Då ta ja då hem dem och ha dem då ja ät blåbera".
Åter till dagens ämne. Snälla, utrusta återvinningsgårdarna med behållare för glödlampor. För miljöns skull. Och nattsömnens.