Går på Klo i det sjudande Berlin

Jag har gjort mycket tokigt i mina dar. Och jag har druckit många stora stark. Men jag har aldrig varit på Klo i Berlin. Förrän nu.

En gång en delad stad och självklart ser vi också resterna av muren och jag tänker att ett land som känner sig tvingat att låsa in sitt eget folk inte är värt någonting. (Arkivbild)

En gång en delad stad och självklart ser vi också resterna av muren och jag tänker att ett land som känner sig tvingat att låsa in sitt eget folk inte är värt någonting. (Arkivbild)

Foto: JESSICA GOW / TT

Krönika2022-05-13 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Men jag återkommer till Klo om en stund. Vaknade på hotell Zarenhof på Schönhauser allee i måndags. Den 9 maj. Rysslands stora högtidsdag som minne av den slutliga segern över den tyska nazismen. Självklart något att fira, men alla vet att i Putins Ryssland handlar årets firandet om något helt annat.

Det är först på plats som min vän Stigfinnaren upplyser att hotellet är ryskt. Nå, redan i receptionen görs klart att här tas det avstånd från kriget i Ukraina. Med tanke på hotellets namn är det inte särskilt konstigt att väggarna är klädda med målningar och fotografier av tsar Nikolaj II och hans familj. Jag får en liten creepy känsla av att de långa korridorerna är hämtade från skräckfilmen The Shining. Kanske dyker Anastasia och någon av hennes syskon upp bakom hörnet, men jag har å andra sidan ingen trehjuling.

Det är varmt i Berlin. Mycket varmt! Hela veckan har det varit 25–28 grader och jag inser att kläderna i resväskan inte riktigt matchar. Men nu är det måndag den 9 maj och vi följer med Stigfinnaren på upptäcktsfärd. Vi hamnar i det största polisuppbåd som jag sett i verkligheten. Överallt, bara snut på snut, som det heter i visan. Vid Brandenburger Tor är det massor av människor och en bit bort är det samling för demonstration. Tusentals människor, men vi tar inte del. Jag demonstrerar gärna för segern mot nazismen, men just det här året är det lite mer komplicerat. Dessutom är proryska bikers på plats.

En annan dag besöker vi Stasis fängelse Hohenschönhausen. Det är ett ångestdrypande möte med en dyster verklighet. Ett Östtyskland där din syster eller bror kunde vara angivare och det inte krävdes mycket för att hamna i detta fängelse. Självklart ser vi också resterna av muren och jag tänker att ett land som känner sig tvingat att låsa in sitt eget folk inte är värt någonting.

Men så var det Klo. Stigfinnaren överraskar än en gång och redan i entrén får jag en liten dusch vatten som välkomsthälsning och blir utskrattad av ett gäng ölstinna tyskar. Vi hinner knappt sätta oss förrän en servitör dyngar fast en propprensare i min panna. Givetvis tas det bilder. På Klo serveras ölen i urinflaskor och i pissoaren blir man utskrattad av kvinnoröster när man hänger ut den lille. Allt är skruvat och fullkomligt absurt. Crazyhumorn klättrar på väggarna. Man kan skaka på huvudet, men det är lättare att bara åka med.