DN:s annonsblunder förra veckan har inte passerat obemärkt.
”Ofta beskriver vi Norrland lite slarvigt, som ett homogent område långt, långt upp i Sverige. Men det är så mycket mer än så”, gick att läsa i deras semesterbilaga. Samtidigt som fjällvandringar och Pite havsbad-utflykter bildsattes med ett foto – av norska Værøy i Lofoten.
Ironin behöver så klart inte påtalas. Ej heller skrattet det framkallar, det lilla skrattet som följs av ett skak på huvudet. Så tokigt då.
Det är däremot lätt att sätta skrattet i halsen. För det är inte första gången sörlänningar är totalt aningslösa inför vad Norrland är, vad Norrbotten är, hur ens någonting ovanför Dalälven ser ut och vad som ryms innanför de exotifierande klichéerna.
Skogarna. Vattendragen. Norrskenet. Midnattssolen.
Ja jävlar.
För oss som kallar det hem är det, så klart, inte så enkelt. Det finns nyanser i begreppet Norrland (konstigt vore väl annars, denna halva Sveriges yta) som för invånarna är uppenbara. Precis som vi förstår att alla stockholmare inte är … geografiskt blinda.
Därför blir det ännu svårare att för det första förstå, och för det andra acceptera, när allsköns söderkisar väl ska vidga sina vyer – för nu i pandemitider är ju norra Sverige det mest främmande de kan nå – och gör det helt i avsaknad av förståelse och acceptans.
I Stekenjokk har det gått så långt att det benämns som kaos. Turister som stannar längs Vildmarksvägen för att ta selfies med renarna orsakar störningar i rennäringen när person- och husbilar blockerar renarnas övergång. Kalvar har behövt avlivas för att de inte hittat tillbaka till sin vaja. Kalvar har drunknat.
I Kiruna kommun finns två ambulanser på 20 000 kvadratkilometer. Samtidigt har antalet fjällturister ökat lavinartat inför sommaren – många utan tidigare erfarenhet av fjällvandring. Detta i en pandemi. Antalet ökande bokningar på nattågen från Stockholm och Göteborg vittnar om var upptäckarna kommer ifrån.
Allt grundar sig i det koloniala förhållande resten av Sverige har till Norrland. Till Sápmi. Till naturen här. Att vara turist i sitt eget land borde inte vara särskilt svårt – ändå misslyckas folk. För att man i ett kolonialt förhållande inte behöver bry sig. Det är bara att ta för sig. Ett synsätt som gör mig rädd för vad svenskar hittar på när de reser till andra länder – när de inte kan ta hand om det egna. Eller ens vet hur det ser ut.