Det har ännu inte ens blivit dags för sillunch på midsommaraftons förmiddag när en naken man plötsligt kommer springande rakt framför oss, varvar en husvagn för att sedan hoppa upp på ett biltak och börja göra "helikoptern".
Jag och väninnan brister ut i gapskratt och vet inte vart vi ska titta, barnen i närheten gör stora ögon.
Särskilt pinsamt blir det eftersom jag och maken dyrt och heligt lovade våra vänner att detta skulle vara en absolut familjevänlig camping att fira midsommarhelgen på:
"Det är ju mest barnfamiljer där numera" menade jag tvärsäkert.
Hm, ja, det är ju något som vi minst sagt får äta upp nu.
För jodå, campingen var hur lugn och fridfull som helst när vi anlände på torsdag eftermiddag, eller tja... det pågick EN fest på området - i husvagnen intill våra vänners.
Gänget kör järnet fram till tvåtiden på natten mot midsommarafton, gör ett nytt ryck vid halvfem-tiden för att sedan ta sovpaus fram till halv tio-tiden på midsommaraftons morgon. Redan före klockan elva är det full allsång till någon slags finsk rapmusik som inte direkt ligger på vår topplista.
Och sedan är det någon slags vadslagning som alltså gör att denna nakna man plötsligt streakar förbi!
Oj, oj!
Men efteråt blir gänget grymt ångerfullt och ber så hemskt mycket om ursäkt, volymen dämpas ner och lugnet lägger sig.
På midsommardagen, när våra vänners tonårsdotter med kompisar anländer, blir de än mer angelägna om att göra ett så gott intryck som möjligt. Vi får veta att en av grannarna är en hårt arbetande mekaniker och hundägare från en by i Malmfälten vars mamma ringer minst tre gånger om dagen för att förhöra sig om att allt är bra med honom.
När storkillen (som befunnit sig på eget firande under fredagen) anländer på lördagen skrattar vi istället tillsammans gott åt våra grannar på andra sidan som envisas med att spela allt från E-type till DJ Bobo (hur länge sedan var det inte man hörde honom) till Vikingarna, Iron Maiden och Abba.
Men det hör till att det spelas musik i husvagnarna och förtälten och jag verkligen älskar sommarcampinglivet. På vintern dockar vi vår vagn till en förgård av större funkismodell. På sommaren är man istället beroende av att få upp förtältet för att så snabbt som möjligt kunna bre ut sig.
Utsikten mot slalombacken i Nalovardo byts ut till utsikt mot havet och de ljusa sommarnätterna är magiskt vackra. Jag och maken parkerar oss i varsin brassestol med ett glas rosé och lyckas förstås bränna oss rejält eftersom blåsten gör att man tror att solen inte alls lyser så starkt som den gör. Lillkillen hänger med bästisen från Lycksele, värsta vilda Jack Russel-terriern myser på en pläd och plötsligt kommer storkillen och hans kompisar på att de ska ut och spela golf klockan 06.45 på söndagen.
"Är det någon idé att du ens går och lägger dig" undrar jag skämtsamt, men han somnar faktiskt i relativt god tid och stiger upp 05.30 alldeles själv och ger sig iväg.
Jag och väninnan konstaterar att våra barn mer och mer börjar bli självständiga individer med egna liv. Frågan är hur många som vill fira med oss nästa år? Det är tur att det finns telefon - och sms för oroliga mammor.