År 2 i coronans tideräkning är slut, år 3 har tagit vid. Anno corona. Detta är den tid vi lever i. Nu har vi firat nyår, men det är inte utan att man funderar. Finns det något att fira, eller borde man hellre sörja?
Vi var nog många som trodde att 2021 skulle bli året då pandemin skulle få ett slut. Min tidiga satsning var att pandemin skulle pågå i två år. Jag läste några böcker och gissade lite. Om än jag ännu inte fått fel visar omikronmutationen att covid-19 fortsatt kan förvåna och överrumpla oss. År 2 anno corona övergår i år 3 enligt samma tideräkning.
2021 har personligen inte varit något dåligt år. Jag har kämpat och jobbat, jobbat och kämpat. Jag har hållit mig till planen och planen har fungerat. Det är inte min egen förtjänst utan bara ett tillfälligheternas spel. Jag är följsam och jag följer med. Nej, mitt år har inte varit dåligt.
Samtidigt är det svårt att känna sig tillräcklig. Mitt dåliga samvete svider. Trots vaccinationsinsatser och utbrett ansvarstagande för restriktioner lurpassar det alltid runt knuten. Folk man vill och borde hälsat på är fortfarande obesökta. Sociala relationer faller isär. Vänskaper glider bort, allt längre bort i dimman. Röster tystnar, samtal dör. Och jag vet att man borde så mycket. Man vill så mycket men det blir så lite. I coronans tidevarv är det en dygd att låta allt man hållit kärt falla sönder.
Över 5,4 miljoner människor har dött i covid-19 enligt statistiken. De verkliga dödstalen är sannolikt mycket högre. Det är ofantliga siffror och 2021 har inte gjort mycket för att lindra pandemins framfart. Nu rapporteras nya rekordsiffror vad gäller antalet sjuka på flera håll i världen, och trots att dödstalen torde tryckas ner av omfattande vaccinationsinsatser återstår ännu många dödsfall innan detta är över. Det finns all anledning att sörja. Dödsfall eller ej, men alla har vi mist något på vägen. Vänner, kärleksrelationer, jobb. Vi tvingas se våra barn växa upp i pandemins skugga, och i dess tecken tvingas vi överge våra äldre.
Men vi håller emot. Vi lever vidare. År 2 anno corona är slut, år 3 tar vid. Jag vill tro att vi alla gjort vårt bästa. Jag vill tro att vi alla kämpar på med allt som vi har. Därför hoppas jag att ni har firat, mina vänner. Jag hoppas att ni firat för allt vad ni är värda. Vi ska alla leva ännu ett år, och sedan många år efter det.
Gott nytt år!