En svindlande tanke; ibland krävs bara att man möter rätt person vid exakt rätt tillfälle för att rita om en hel livskarta. Vi kan kalla dem nycklar. Alla har vi dem, vissa lättare att identifiera än andra. Kanske har du haft en kompis som du stötts och blötts mot hela din uppväxt, som ifrågasatt dina sanningar och fått dig att vässa dina argument? Eller en arbetsgivare som såg din potential och gav dig mer ansvar än du trodde du skulle klara av. Eller för all del personen som sårade dig (men lärde dig en hel del på kuppen), eller den som dumgjorde dig för ett val du gjort, men på sitt sätt bidrog till att du aldrig varit så säker på din sak.
Jag roar mig ibland med att tänka tillbaka på vägskäl jag stått vid, villrådig, och hur tillfälligheter gjort att jag hamnat rätt. Som festen på brännbollsyran i Umeå för många herrans år sedan. Jag sprang ihop med en bekant (som ni ofta hör kommentera sport på tv) som berättade att hon sökt och kommit in på journalistlinjen i Kalix. Vi brukade jobba tillsammans som ungdomsreportrar åt Piteå-Tidningen under högstadietiden i Arvidsjaur, men inte setts på många år. Jag hade närt en dröm sedan barnsben om att en dag jobba som journalist, men det hade gått lite för lätt att hitta andra jobb att hanka sig fram med efter gymnasiet, så den planen hade hamnat lite ur spår.
Om man inte tidigare upplevt en tillrättavisande lavett från världsaltet, så blev det väldigt tydligt att det var precis vad som hände. En svidande insikt om att hon var på väg dit jag också alltid velat. Det var hög tid att besinna sig! Lite visste jag då hur samtalet med Kalix Folkhögskola måndagen därpå skulle förändra precis allt. Jag hittade hem. De tolv följande åren vigde jag åt journalistiken, men det gav mig erfarenheter och lärdomar som kommer prägla resten av mitt liv.
Den tjejen blev klart och tydligt en nyckel för mig, bara genom att vara där på rätt tid och plats och dela med sig av vad som hände i hennes liv. Hade jag varit där jag är idag utan det mötet? Om det finns något som ödet så var det i alla fall mitt.
Det fina är att många man möter kommer lära en saker, eller knuffa en i en annan riktning. Det tråkiga är att det vet man inte förrän i efterhand – vilka människor som kommer betyda vad. Och en ännu läskigare tanke: vems nyckel är du? Vad har du betytt för någon, utan att du är medveten om det?