"Lär känna ditt hem i kosmos" är den hurtigt uppmanande rubriken i en vetenskaplig tidskrift jag fått i händerna. Tack. Sedan kanske. Inte nu. Jag är fullt upptagen med att lära känna min plats på jorden. Som ett led i denna utbildning företog jag, i sällskap med en mer naturbegåvad person, häromdagen en exkursion i ett närliggande skogsområde.
Att gå är bra för muskler, leder och hjärna. Att gå i skogen är särskilt bra för själen. Känner du dig betryckt , kanske en smula argsint, är skogen en fantastisk akutmottagning. Dessutom gratis. Att gånga fram på timmervägar, kasta sig ut i den mer vildsinta naturen och köra med höga fotlyft för att inte snubbla och slå sig fördärvad på ris och stenar, se upp till högresta, förnäma tallar och betrakta murknade stubbar, överväxta med lingonris och mossa, förvandlade till trollaktiga sagoväsen, det är naturläkemedel av klass. Gud bor nog i skogen, snarare än i himlen. Man vill liksom sjunga. Psalmer. "Var jag går i skogar, berg och dalar..."
Vi gick och gick. Göken gol i öst. Östergök tröstergök. Nornan var målet för utflykten. En tillbakadragen orkidé jag aldrig sett och aldrig skulle ha sett om inte sällskapet pekat ut den pyttiga, cerisefärgade och fantastiskt välformade blomman. Att det bara går att göra så mycket invecklat på så liten yta. Harsyra var en annan ny bekantskap. Förmodligen urmodern till krukväxten oxalis. Den har ätliga blad, både den vilda och tämjda, men man bör nog inte tugga i sig en hel krukväxt. Och så stötte vi på Norrlandsviolen. Aldrig varken sett eller hört talas om. Att vi har en egen viol! Och så vacker!
I trädgården råder en mer påträngande grönska. Av diverse. Vädrets Makter har yrvaket upptäckt att de glömt att fixa vår i min plats på jorden. Så vad göra? Det får bli stora programmet i kubik. Rena överfallet. Hägg, aplar, äppelträd - allt blommar samtidigt, bilar och trädgårdsmöbler står gula och granna av pollen och allergierna når kokpunkten. Torrt är det också. Så torrt att man knappt vågar svära högt av risk att orsaka självantändning.
Politikerna gör som vanligt ingenting. Ska det verkligen vara så här? På Öckerö har medborgarna inte bara problem med pollen , det är för litet vatten i havet. Det går ju inte att bada! Inte så bra i alla fall. Öckeröborna klagar hos kommunen och kräver åtgärder. Politikerna skyller ifrån sig. Som vanligt.
"Det ligger tyvärr utanför kommunens makt att påverka havets vattennivåer", är svaret till de stackars badgästerna, som säkert kommer att byta parti i höst. Ett parti som kan lyfta näsan över vattenytan och trolla litet med knäna.
Bondepraktikan lägger ansvaret för sommaren på Urban, Vilhelmina och Blenda. Var och en fixar vädret juni, juli och augusti. Vi kommer att få klaga. På värmen. Och torkan.
Själv tänker jag lägga Bondepraktikan åt sidan och ge mig ut på spaning efter Gullris och Jungfru Marias nycklar som hon droppat någonstans i vegetationen, oherrans långt från Jerusalem. Eller var det möjligen Fläcknyklar? Någon från Handnyckelsläktet var det i alla fall. Hör bara vad som finns att hitta på hemmaplan. Kosmos kan vänta.