Tänkte skaffa mig litet "dra-åt-helvete-pengar". Liberalen Birgitta Ohlsson, som står för uttrycket och tankarna, anser att varje kvinna bör ha 100 000 kronor undanstoppade. Som en sorts egentillverkad fallskärm. Vem jag ska be dra åt helvete vet jag inte, men pengar är alltid bra att ha. Hunden? Nej, han ingår i min plan. Har en central placering.
Funderar på att bli entreprenör. Vad jag ska syssla med? Tipsa inte om det här, men jag tänkte stjäla idéen från en amerikan som hoppade av skolan, samlade in utslitna kalsonger från fängelser, lät frun sy om dem till trasor som han sålde till armén för rengöring av skjutvapen och blev miljardär. En fallskärm av kalsonger. Skitsmart. Det ska vara en kvinna som kommer på det. Ja ja, en man då.
Enligt mina hemmastudier i företagsekonomi bör man inte starta ett, utan flera bolag. Det får bli ett med mig som vd och styrelseordförande och en filial med hunden som vd. Kunde Swedbank ha en Wolf som vd, kan väl jag ha en hund. Wolfen/vargen och hunden är ju dessutom släkt.
Vissa olikheter finns konstaterar forskarna. I beteendet. Om man ger en hund en burk med godis i, upptäcker den tämligen omgående att den inte kan skruva av locket och ber människan om hjälp. Vargen däremot jobbar på och ger sig tusan på att klara problemet, för den har hybris. Övermodig. Tror sig om att fixa allt själv.
Hallå där! Vad är det här för vetenskap? När har en varg fått chansen att be en människa om hjälp att skruva av nåt jäkla burklock? Never! Så fort en människa får syn på en varg skriker hon och springer sin väg. Där står vargen med burken och ropar " men du... vänta... jag vill ju bara ... kan du inte ... det här ...öh öh ... äh... "
Förresten kan min hund öppna burklock. Det står i hans CV. Mycket begåvad. Rena födgeniet. Som klippt och skuren för jobbet.
Tillbaka till bolagsordningen. Vi har nu ett bolag som lånat till finansieringen via Hundfilialen av ett tredje bolag placerat i ett land där inkomsträntor är skattefria, samtidigt som AB Jag kan dra av ränteutgifterna. Visst är det bra? För säkerhets skull startar AB Jag ett fjärde bolag som ständigt behöver koncernbidrag för att fortsätta gå så dåligt som det gör och ett femte i nåt utländskt skatteparadis som betalar ut de stackars löner vi eventuellt kan knåpa ihop.
Komplicerat? Om. För Skattemyndigheten och för finansministrar som ägnat mången sömnlös natt åt att räkna ut hur slukhålen ska täppas till. Alltid steget efter. Skattejuristerna är som sorkarna som härjar på grannens gräsmatta. Täpps ett hål igen så dyker dom glada upp i ett annat. Lurad!
Känner mig litet yr av alla bolag och allt räntesnurrande. Kan det här verkligen bära sig? Får allt komma på något annat sätt att fixa dom där "dra-åt-helvete-pengarna". Panta burkar och skippa lördagsgodiset. Någon företagare blir jag aldrig. Inte hunden heller. Även om han är väldigt företagsam. Och snart drar vårbruket igång.