Bragden i Berlin und so weiter. Superlativen har staplats på varandra och vi som likt Zlatan anser att fotboll är en religion kommer aldrig att glömma. Vi kommer att berätta om matchen om och om igen tills våra barnbarn himlar menande med ögonen.
Det som inte kunde hända hände. Eller för att travestera Tage Danielssons berömda sannolikhetstal om kärnkraftsolyckan i Harrisburg:
"Så att dom inser att det som hände i Berlin inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände."
En kollega på jobbet har en skylt på väggen i sitt arbetsrum där det står "Det omöjliga gör vi medan ni väntar. Mirakel tar något längre".
90 minuter! Eller för att vara mer precis, vi fick vänta till den nittioandra minuten.
Att vända 0-4 mot kanske världens bästa landslag på bortaplan är ett slags mirakel. Särskilt med tanke på att tyskarna fullkomligt pulvriserade ett svenskt landslag som blev stående på hälarna och helt enkelt inte hann med i svängarna.
I halvlek var vi många som satt lamslagna och kände en generande förnedring sprida sig i kroppen. Själv svor jag över att Hamrén än en gång hade felbalanserat laget och förbannade de pojklagsmisstag som många spelare stod för. För första gången var jag på väg att sluta titta på en landskamp, men av någon pervers anledning satt jag kvar. Jag hölls kvar av tanken på talesättet "It aint over until the fat lady sings".
Det var inte alla som gjorde det. En del slog av i vredesmod och gick till sängs. Möjligen vaknade de med en molande känsla av att ha missat något. Om inte annat blev de varse misstaget när de slog upp tidningen och möttes av krigsrubriker. Bragden i Berlin!
Men hur kunde det som inte kunde hända hända?
Med en sportklyscha kan man alltid dra till med att bollen är rund, men givetvis krävs det något mer för att ett överlägset lag plötsligt ska vika ner sig. Normalt förlorar inte ett lag som leder med 4-0, men den minnesgoda kan säkert erinra sig liknande exempel.
I hockey-VM för några år sedan spelade Finland ut Sverige och ledde med 5-1. Hur det gick? Sverige vann med 6-5. I Canada Cup ledde en gång Kanada med 6-1 mot Sverige. Det slutade 6-5 och Kanada kom undan med blotta förskräckelsen.
Jag är ingen psykolog, men visst måste man lägga till en mental bit när mirakel händer. Tyskarna hade briljerat med ett rörligt och effektivt spel. Målen ramlade in och övermodet spred sig. Omedvetet togs segern ut i förskott och inställningen var inte längre 100-procentig.
I det svenska laget spred sig förvirring och förnedring så till den grad att det inte längre fanns något att förlora. Återstod att spela för hedern och förhoppningsvis få in ett tröstmål.
Det som sedan hände är fotbollshistoria och de sista minuterna var Tyskland ett lamslaget lag. Det var panik i ögonen och kvitteringen var fullt logisk. Som i en dröm. Och vi förenades i ett förlösande glädjevrål som ekar än.
Till sist, sök "Tyskland-Sverige 4-4" på youtube och kolla in "Germany-Sweden 4-4 Hitler finds out". Den pålagda textremsan är skrattframkallande påhittig.