Det är troligt att en stor del av världen i söndags kom ihåg den 11 september av helt andra skäl än vad som var fallet i Katalonien. Själv satt jag på en uteservering i Girona och flämtade i den kvalmiga kvällsvärmen. Runt 28 grader och i fjärran hördes trummorna närma sig. Snart fylldes torget av katalaner viftande med La Senyera (den gulrödrandiga katalanska flaggan).
Tusentals katalaner marscherade förbi och slagorden om frihet och självständighet var så mäktiga att de åldersstigna stenväggarna gungade i sina grundvalar. Nå, jag överdriver, men hängivenheten gick inte att ta miste på. En mäktig manifestation.
Att katalanerna sedan 1980 firar sin nationaldag den 11 september kan te sig en aning motsägelsefullt eftersom dagen symboliserar ett historiskt nederlag. Det var nämligen den 11 september 1714 som Barcelona till slut tvingades kapitulera till den franska och kastiliska hären efter 13 månaders belägring av staden.
Nämnas kan att den katalanska flaggan tros härstamma från 900-talet. Därmed är La Senyera en av världens äldsta flaggor.
Dygnet i den mycket gamla staden Girona är en skön, om än fruktansvärt het, avslutning på tio dagars semester i Spanien. Huset vi hyrde i Sitges uppfyllde alla förväntningar. Stort och rymligt med pool och solaltaner. Huset ligger högt upp på en bergssluttning och utsikten över havet är hänförande.
Sitges är en trevlig turistort och att vi först i efterhand blir varse att staden är bögarnas paradis spelar ingen roll. Om än det är en ovanlig upplevelse att mingla och vimla med hundratals bögar. Påfallande många i prydliga skägg. Tolvåringen är förbryllad och storögd.
Men stämningen är avslappnad och trevlig. Stans bästa tapasbar, El Donostiarra, är i princip ett hål i väggen, men vi har flyt och kan tränga in oss vid de små borden. Den friterade getosten med honung är gudomlig och husets Rioja är len och mild.
Semester på hösten är en bra idé. Det förlänger sommaren och så har man något att se fram mot. Kanske skulle man ha väntat ytterligare någon månad med tanke på hur varmt det är i princip hela tiden.
Vi åker in till Barcelona ett par dagar med tåg. Kostar drygt två euro tur och retur. Tågen i Spanien är ett kapitel för sig. Moderna, snabba och luftkonditionerade. Här har Sverige väldigt mycket att lära.
Vi tar del av det myllrande folklivet på La Rambla, som för övrigt en gång i tiden var ett avloppsdike döpt till cagalell (bajsvägen), och flanerar storögda i de gotiska kvarteren.
Att åka med de öppna rundtursbussarna är en god idé. Det ger en överblick av staden och det är bara att stiga av och på när man så vill. Således besöker vi La Sagrada Familia. Den fantasifulla kyrka som legenden Antoni Gaudí började bygga 1882. Den är inte färdig än och om den dyra entrén går till bygget så kan det vara värt slanten.
Än häftigare är Parc Guell, som nämnde Gaudí också ligger bakom. En svindlande upplevelse av sensuella organiska former där så väl surrealism som expressionism krockar.
Font Magica de Montjuick går inte heller av för hackor. Färger och vatten i skön förening något skämd av den beiga musiken.