Det tog inte länge, men nu är de här. AI-flickvännerna. De saknar förvisso ännu fysisk kropp, så några kärleksrobotar kan vi inte prata om ännu. Istället finns dessa flickvänner i apparna, i de generativa chattfönstren. Som en skänk från ovan har de kommit för att rädda de ensamma, de lytta och de fattiga. De blyga och de missanpassade, de socialt obegåvade och de sexuellt oönskade.
Ett fenomen som AI-flickvänner bjuder lätt in till sarkasm. Att emotionellt och sexuellt ty sig till en digital låtsasperson inbjuder alltför ofta till sneda leenden och nedvärderande kommentarer. Ensamhetens problem är däremot varken roligt eller något att ironisera över. Ensamhet är den smärta som klöser allra längst in i den mänskliga själen. Att hänfalla till olika hjälpmedel för att lindra den smärtan är så mänskligt som det någonsin kan bli. Men ensamheten drar inga gränser vid kön och just därför kan jag inte låta bli att fråga mig: varför bara AI-flickvänner? Var är alla AI-pojkvänner?
Sexuellt och relationsmässigt utanförskap har sedan ett antal år uppmärksammats brett i både debatt och i media. Främst är det kanske incel-kulturen som givit ansikte åt detta, de ensamma män som lever i ofrivilligt celibat. Där incel-kulturen ofta belyses och debatteras utifrån premisser såsom kvinnohat och våld är utanförskapet inte alls inskränkt till denna sfär. Inte heller är det bara män som upplever sexuell och emotionell ensamhet. Undersökningar visar att även många kvinnor har svårt att hitta en sexuell partner och att inleda meningsfulla kärleksrelationer. Så varför verkar fenomenet med digitala partners inte utsträcka sig till att också gälla kvinnor?
Utan att på något sätt sitta med facit skulle jag nog tro att mäns och kvinnors syn på vad som utgör tillfredsställande relationer och närhet skiljer sig åt. Många AI-botar bygger på relationsmarkörer som hämtats från pornografin, en värld där kvinnor och deras kroppar representeras som ett objekt som tillfredsställer mannens sexuella behov. En sådan värld tilltalar inte kvinnor på samma sätt som den verkar tilltala män. När den byggs på sådana premisser kommer AI-tekniken att accentuera och förmodligen fördjupa de problem som den lättillgängliga porren redan ställt till med. Porren har knappast gjort mycket gott när det kommer till att främja sunda mänskliga relationer.
När AI-tekniken nu gör sitt tydliga intåg bygger mycket av den kommersiella tekniken på att skapa botar och tjänster som tilltalar snabba impulser och täcker enkla behov. Varför bemöda sig om att lära sig socialiseringens delikata konst när vi istället har en virtuell porrdocka ständigt tillgänglig i fickan? För den som redan upplever världen som otillgänglig och livet som ensamt kan frestelsen bli stor. När det väl hettar till och betalväggen väl dyker upp är det bara att slänga in ett kreditkortsnummer för att flickvännen ska kasta kläderna och göra vadhelst man vill. Software byggs som bekant helst för pengarnas skull.
Man skulle väl kanske önska att vi bara kunde stänga av. Att vi istället för att ty oss till generativa sexbottar skulle kunna gå ut och träffa verkliga människor. Att istället för att falla än längre ner i det digitala kaninhålet istället lära oss att föra oss i den verkliga världen.
Men så kommer det inte att bli. Jag lovar - AI-flickvännerna är här för att stanna.