Det är gudomliga sommardagar med sol och värme. Ett juni i all sin grönskande prakt och vi planterar blommor hemmavid som en förstärkning av allt det fina. Jag är ledig och vill ta vara på varenda minut. Så fylld av lycka. Det är en skör känsla, jag vet, men den känns så stark när jag vilar i hammocken.
Tänker på det där som någon skrev; "En dag ska jag dö, men alla andra dagar ska jag leva". Ungefär så och för oss som lever upp i sommartid blir det lite enklare att leva.
Rotblötan på torsdagen och det något svalare väder var välbehövligt, men idag är det midsommarafton och om inte meteorologerna har missat totalt så kommer solen att skina över oss. Det känns bra.
Aretha sjunger smeksamt, men så ökar hon intensiteten och skriker "Don´t play that song for me". Det är förstås svinbra, men jag byter och parar midsommarvädret med något mer melankoliskt. Jan Johanssons fina tolkning av "Visa från Utanmyra" som för en stund får det stora vemodet att rulla in.
Finvädret verkar vilja fortsätta några dagar till. Vi kan alltid diskutera värmeböljan, men vissa år är det varmt vid den här tiden. Försommarvarmt, men kanske minns vi lättare de år när regnet pissade och vi satt där välklädda och huttrande i midsommartid.
Samtidigt, i ett större perspektiv står vi inför klimatförändringar som kan få oanade konsekvenser. Det är allmänt känt, men som alltid finns det ihärdiga förnekare. Kanske hämtar de sitt bränsle från de stora oljebolagen som varje år spenderar två miljarder på lobbying för att kontrollera, fördröja och stoppa bindande klimatåtagande.
Vi andra har kanske förstått vad som håller på att hända, men har nog allmänt lite svårt att greppa det. Vi tänker, men trollar bort det. En annan dag, kanske. Vi lämnar det där åt barn och barnbarn.
Det är inte så lätt att se klimathotet. Inte lika lätt som man kan se den annalkande katastrofen i Lars von Triers dystopiska film "Melancholia". I den kan man sätta sig i solstolen en sista gång och invänta slutet på allt.
Nå, bli inte ledsen. Nu firar vi midsommar och att solen har sin gång och står som högst. Inga hednariter, men visst kan jag sända en tanke till Allfadern och de andra gudarna som våra förfäder trodde på.
Men mest tänker jag på korparna, Hugin och Munin, som symboliserar sinnet/själen och minnet. Jag har alltid gillat fåglar och korpen lite extra.
Så jag kraxar "Glad midsommar" och önskar att ni är snälla mot varandra.