Vädret är det bästa möjliga för bilkörning (mulet och småtrist) när vi lämnar Skånes öppna slätter och styr bilen norrut igen.
Med redan drygt 150 mil bakom oss (för att ta oss ner) är det minst sagt tungt att åter igen köra samma sträcka hem igen.
Men första delsträckan: Stockholm, 67 mil känns plötsligt som en baggis i jämförelse med vad som väntar oss dagen efter: Ytterligare 94 mil för att ta oss hem till Piteå.
"Hm, vi kanske skulle ha kört vägen om Torsby i alla fall ...", menar jag lite retsamt och maken (som direkt börjar tänka på sin älskade skidtunnel) börjar nästan hyperventilera av glädje innan han kommer på att vi ju varken har skidor, eller skidkläder i bagaget ...
Men vad synd! För skidträning är verkligen vad som skulle behövas med tanke på allt som vi stoppat i oss efter vägen, det som erbjuds längst E4 är ju inte direkt någon smalmat: Istället är det hamburgare, korv med bröd, glass, godis, chips och nybakade bullar som finns på hamburgerrestaurangerna och bensinmackarna.
Och jodå, första hamburgaren i Ö-vik smakar faktiskt helt okej, men sedan blir vi fort ganska less, och desperata efter någon annat att äta.
Under stoppet i Stockholm, närmare bestämt Sollentuna, blir det en pizza för mig och storkillen (kanske inte så nyttiga men supergoda ska sägas) och thai-mat för maken och lillkillen (som har smaklökar som en vuxen gourmet-kock)
Dagen efter lämnar vi storstan och våra Furulund-grannar (som också lämnar Stockholm samma dag) har en vägkrog några mil efter Gävle i sikte, i första hand för maten, men kanske främst för att av principskäl tanka på "rätt" bensinmack och i "rätt" del av landet (Norrland)
När mannen i familjen inser att bensinen inte kommer att räcka hela vägen fram tvingas han dock stanna och tanka på "fel" bensinmack, men bara för 30 kronor: Någon måtta får det vara!!!
Efter ytterligare en bit inser de dock att denna lilla, ytterligare mängd bensin inte heller kommer att räcka.
Deras bil får först ett motorstopp en bit innan macken/värdshuset, men startar igen med nöd och näppe.
"Är ni på värdshuset, vi tänkte att ni kanske kunde komma och bogsera oss om vi får stopp", ringer de och kollar.
Men då är vi redan några mil från Sundsvall och ett matstopp på Ikea.
När de viker av från E4 så stannar bilen för gott, sedan rullar den ner mot macken, sista meterna får de knuffa den mot pumpen ...
"Phu, snacka om att leva on the edge", menar mannen men står ändå fast vid sitt beslut att inte tanka för mer än 30 spänn hos konkurrenten.
"Då hade vi hellre ringt efter en bärgare om vi fått stopp..."
Vi träffas allihopa i Ö-vik, på "rätt" bensinmack förstås, köper en sista korv med bröd och rullar sedan de sista milen hemåt i en norrländsk karavan (tre bilar).
Värst vilda Jack Russel-terriern blir överlycklig när vi kommer och hämtar honom igen efter tio dagar.
En god nyhet är att han övergett skotuggandet:
Nu är det pennor som gäller istället!