Alkohol och sport hör inte ihop. Nej, inte när man ska utöva sport. Hörde om en rysk höjdhoppare som för några år sedan skulle hoppa höjdhopp, men var klapp kanon. Precis, det gick inget vidare. Men visst finns det undantag. I sporter som skytte och dart kan en bira fungera, men det räknas som dopning, i vart fall i skytte.
I OS i Mexico City 1968 diskades svensken Hans-Gunnar Liljewall, som tävlade i modern femkamp. I skyttet avslöjades att Liljewall hade för hög alkoholhalt (0,81 promille) och hans diskvalificering ledde till att det svenska laget blev av med bronset. Allvarligt, 0,81 promille låter i sammanhanget lite väl mycket. Känns nästan som en fylla.
Såg Piteås damer för ett par veckor sedan. Sannolikt var alla på planen spiknyktra och så även jag som åskådare, men av nyfikenhet sneglade jag mot sponsortältet. Det gapade tomt, kanske har de inte fått ordning på alkoholtillståndet. Men vem vill sitta där och känna sig som en apa i bur. Inte vet jag, men med risk för att sticka ut hakan (igen) så borde det vara tillåtet med servering för alla, inte bara för sponsorer.
Jag kan helt enkelt inte se att det är en stor sak att den som vill kan ta ett glas. Som betalande åskådare på sportevenemang är jag på arenan för underhållningen och spänningen. Om jag då vill dricka en pilsner har det ingenting med atleterna att göra.
Samtidigt är det fullkomligt värdelöst att se på sport och vara full, men det är en helt annan sak.
Nu tror jag inte att särskilt många som betalar in sig för att se Piteås damer tycker att det där med ölservering är särskilt viktigt, om ens alls. Vill man ta en pilsner och titta på sport så går man till en sportbar eller lägger sig i soffan hemmavid.
Att Piteås damer och andra idrottare är nyktra när de sportar är givetvis ingen högoddsare. Inte heller att de är nyktra under säsong. Kraven är så hårda på dagens atleter, särskilt när det är pengar med i bilden.
Annat var det i min ungdom. Halva spelartruppen i det lokala hockeylaget var på puben kvällen innan match. Några av dem var skitfulla. Det hände att vi sa åt dem att skärpa sig och gå hem. Det gjorde de inte.
Kraven var annorlunda och spelarna hade vanliga kneg och fick inte många kronor för att ragga puck.
Jag gissar att liknande scener utspelade sig i Piteå på den tiden också. I vart fall har jag fått berättat halsbrytande anekdoter om hur det gick till i paltstan, men vi nämner inga namn här.
Bra att det har förändrats. Alkohol är en lömsk drog, men möjligheten att som åskådare ta en öl på idrottsevenemang är en helt annan sak.