Att läsa finanstidningar dessa dagar är inget jag rekommenderar för de känsliga. Ur pandemi och krig har en perfekt storm fötts. Inflationen har fått fart och Riksbankens uppgift är nu att stilla orkanen genom att ställa sig i vägen. Det innebär höjd reporänta, vilket i sin tur innebär höjda räntor för låneknarkande svenssons. Det faktum att räntorna fortfarande befinner sig på historiskt sett löjligt låga nivåer gör inte mycket för att hindra paniken. Svenskarna är sedan långt tillbaka en av världens absolut mest belånade befolkningar.
Så är det. Vi svenskar älskar lån. I augusti uppgick hushållens skulder till 4930 miljarder kronor. Det är en ökning med 25 procent sedan augusti 2018 och motsvarar drygt 90 procent av Sveriges totala BNP. I snitt har varje svensk 469 811 kronor i lån. Räknar vi bara myndiga medborgare är snittet istället 597 279 kronor per person.
Lån har varit billigt och har gjort många svenskar till pappersmiljonärer. Lån har finansierat våra bostäder och eldat på den skenande bostadsmarknad som fått svensken att se samma bostäder öka i värde. I storstäderna har värdeökningen använts som pant för att köpa än större och dyrare bostäder. I norr har den snarare använts till att köpa bilar, skotrar, fyrhjulingar, båtar och andra svindyra smågrejer som sätter guldkant på tillvaron. Det är ju bara värdera upp kåken och baka in lånen. Räcker pengarna ändå inte till finns alltid villiga kreditinstitut som för en nätt liten ränta kan skjuta till de medel som behövs. Det har svensken inte varit sen att använda. Antalet blancolån på över 250 000 kronor har femdubblats sedan 2008.
Dagens svenskar har under många år levt i en saga med låga räntor och ständigt tillgängliga pengar. Bankerna har villigt låtit kranarna flöda, mer och mer för varje år. Detta har eldat på bostadsmarknaden, vilket i sin tur gjort att både befintliga och blivande bostadsägare kunnat låna än mer pengar för att finansiera en livsstil de annars inte haft råd med. När världsekonomin nu brinner är det som att se en dröm gå i kras och ett paradis falla isär. Nu ska nämligen räkningen betalas.
Självklart kan man alltid skylla på bankernas girighet och systemets brister, men sådana argument klingar ändock tomt. Istället är det kanske dags att gemene svensk tar till sig den läxa som tidigare generationer lärt sig den hårda vägen: det kostar att ligga på topp.