Min förhoppning är givetvis att det inte ska gå så illa. Jag tror fortfarande att de anständiga rösterna ska väga tyngst när alla valsedlar är räknade och klara. Till de anständiga räknas givetvis även borgerliga röster som förstått och oroas över tanken att ett brunt parti kan ta plats i en kommande regering.
För som det är nu finns inget riktigt borgerligt alternativ. Inte som när Reinfeldt gick till val på att vara "de nya Moderaterna" 2006 och till nästa val med "Alla behövs". Det sistnämnda budskapet känns onekligen väldigt avlägset detta valår.
Nu när problemen med dyrtider, klimatkris och krig i vårt närområde är ett hot mot alla och envar så har en stor del av rikspolitikens fokus främst legat på invandring. Gängkrig och annan kriminalitet har på ett försåtligt sätt kletat sig fast på alla med annan hudfärg, kultur eller religion. Särskilt judar, oj, jag menar muslimer, pekas ut som roten till allt elände.
Att bunta ihop alla muslimer i dagens Sverige är förstås både korkat och farligt, men framför allt är det ett stigma för den enskilda individen. Då spelar det mindre roll att en absolut majoritet av landets invandrare faktiskt arbetar och sköter sig precis som du och jag. Det är fler än ett parti som efter valet bör rannsaka den egna politiken. Det gäller förstås inte SD, vars hela existens handlar om vi-mot-dom.
Men jag hoppas att de anständigas röster i tillräckligt hög grad mobiliserar och vinner detta ödesval. Att gå till vallokalen en söndag i september har alltid känts lite smått högtidligt. Ett kvitto på att demokratin fungerar. Att min röst är lika mycket värd som din. Men i år har jag tvingats förtidsrösta och jag är inte ensam om detta. När vi besökte vallokalen på Stadsbiblioteket i Piteå på tisdagskvällen ringlade kön lång.
Ett ödesval, ja, men oavsett vilket block som vinner så väntar med stor sannolikhet en helvetes vinter. Inflationen och då särskilt de skenande priserna på el i Europa behöver greppas med handfast politik. Skitsnacket och att skylla på varandra funkar nog inte lika bra efter valet. Kan du leverera eller inte är vad som gäller. Nu är jag så klart färgad av mitt röda hjärta, men jag är säker på att en Magdalena Andersson är betydligt bättre rustad än en Ulf Kristersson att i kristider leda Sverige.