Jag blev inbjuden till en "hälsogrupp" på Facebook för en tid sedan. En grupp för att "peppa" varandra att "äta bättre", "leva hälsosammare" och röra på sig mer. Jag förstår tanken - och den är god. Det känns onödigt att nämna att träning och kost är bra för hälsan, och att jag har full förståelse för att en individ vill gå ned i vikt för att må bättre, men jag gör det ändå. Så har vi det överstökat.
Ska jag berätta när det börjar bli skevt och småvidrigt? När orden "äta" och "synda" hamnar i samma mening. När tio kilo mindre blir synonymt med välmående. När kosttillskott utan bevisade effekter får kapitalisera på folks vilja att, så att säga, må bra. När promenaden efter chokladen inte bara blir dagens goda gärning utan ett måste. Efter syndandet. Jag bryr mig faktiskt inte ett dugg över intentionerna hur oskyldiga de än må vara. Jag stampar och spottar på intentionerna, för jag bryr mig om konsekvenserna. Jag bryr mig om hur en före- och efterbild kan trigga igång impulser i hjärnor att hoppa över frukosten, lunschen, middagen. Tills hungern inte känns längre. Att panikspringa i en mil fast orken inte finns, bara för att milen ska sudda ut kalorier som inte heller finns.
Det händer inte bara i små virtuella rum. Det händer på släktmiddagar där födelsedagstårtan blir till en kommentar om dieter som bryts som blir till en diskussion om midjemått. Med killpolare som värderar glappet mellan brudars lår som vore det valuta, som om vartenda jävla skyltfönster inte vore nog. Det händer i "beach 2018", i tvekan inför att ta en andra portion. Att stå i kassan på ICA med en chipspåse blir en skam.
En kropp är ett fordon. Alltså den är verkligen ingenting annat. Ett verktyg som förflyttar hjärnan och hjärtat från en plats till en annan, en tunga att hångla med, en näsa att pressa mot flygplansfönstret och en mage att förvara fjärilar i. Den kan vara stor eller liten och fortfarande tjäna exakt samma syfte, att äta tre chipspåsar under en kväll kommer inte att ändra på det.
Håller du inte med? Kunde inte bry mig mindre. Så länge du sväljer din kommentar nästa gång du vill ge ett till synes gott råd i hur man äter nyttigare (att äta är aldrig att synda). Så länge du håller kommande tur i motionsspåret för dig själv när vi fikar tillsammans (jag bryr mig inte). Och så länge du dricker ditt två-dagars-intag-av-B-vitamin-i-en-klunk för dig själv (läs på).
Ingen våg och inget måttband i världen kan mäta sådant som faktiskt betyder någonting.
(Chips alltså).