Tröttkörd och när en lång ledig julhelg äntligen nalkas börjar batteriet krångla. Efter julklappsutdelning och Karl-Bertil Jonsson finns det ingen power kvar. Jag lyckas till och med förlora i Bezzerwizzer innan jag drar mig tillbaka. Somnar omgående och drömmer kringelkrokiga drömmar innan jag vaknar i gryningen.
Tassar upp i mörkret och sätter på kaffevattnet. Till och med fransyskorna snarkar tungt. Morgontimmarna i ensamhet har med åren tenderat att utmärka sig som dygnets bästa stund. Kolla morgon-tv och läsa i soffan, kanske slumra till en stund.
Fördjupar mig i Neil Youngs självbiografi där han mångordigt beskriver sitt intresse för modelljärnvägar och letandet efter det perfekta ljudet. Snöar in på tv-serien "Breaking bad" (fjärde säsongen) och filmer som Wes Andersons udda "Moonrise kingdom". Käkar onödigt mycket choklad och skräpmat. Följer med spänning småkronorna i hockey-VM och skidåkarnas måttliga framgångar i Tour de ski. Och när så behövs tar jag itu med snön.
Att SVT är överlägset som producent av sportevenemang råder det ingen tvekan om. De kommersiella kanalerna faller på eget grepp när de överlastar med reklamavbrott som rycker sönder sändningarna. Det är fruktansvärt irriterande och numera går en sport som skidskytte bort när fyran sänder.
Det jobbiga är att det kommer att bli värre. Mycket värre! Den nya radio- och tv-lagen som gäller från årsskiftet innebär att matcher och tävlingar kan avbrytas när som helst för att ge plats för reklaminslag som är kortare än en minut. Du kan säkert gissa själv hur det kommer att se ut.
I regeringens proposition är utredaren rent ut sagt hånfull när vederbörande lyckas få det till att förändringen bör vara till fördel även för tittarna. Jag törs slå fast att en överväldigande majoritet av alla sportintresserade reagerar på ett helt annat sätt, nämligen med irritation och ilska.
Det som verkligen skrämmer är att TV4 har rättigheterna till fotbolls-VM i Brasilien 2014. Upplagt för kollektiv hjärnblödning.
Efter att ha sett den tredelade serien om Olof Palme är det så väl lätt som rimligt att påstå att hans blixtrande intellekt låg en nivå högre än för andra svenska politiker. Så väl dåtida som nutida. Palmes intellekt i kombination med hans vassa tunga kunde givetvis vara ett mäktigt vapen, men slog också tillbaka. Det var lätt att tycka synd om den sävlige Torbjörn Fälldin (C), men Palme hade trots allt rätt hela tiden. Fälldin bluffade med sitt kategoriska nej till kärnkraft.
"Jag dagtingar inte med mitt samvete" försäkrade centerledaren gravallvarligt. Bara för att göra precis det när han väl erövrat regeringsmakten.
Men Olof Palme bluffade också. Hans lögner under IB-affären och inte minst när prostitutionshärvan, där justitieministern Lennart Geijer figurerade, smällde av är inte direkt smickrande.
Palme var en komplicerad och mångfacetterad person. En människa med många goda förtjänster, men hatet mot hans person var gränslöst och vämjeligt. Hatarna hamnar på historiens skräphög, men Olof Palmes namn lever för alltid vidare.