En främling i min hand

Foto:

Krönika2017-10-17 15:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En mångårig kamrat har lämnat mig. Vårt förhållande var inte det bästa i början, men tiden gick, vi lärde känna varandra och blev bästisar. Häromdagen drog den emellertid ned rullgardinen och vägrade prata med mig. Kolsvart låg den i min hand. Den hade bestämt sig för att dö. Gå till Mobilernas sälla jaktmarker med noll täckning.

Den hade haft ett äventyrligt liv. Litet åt Thor Heyerdahl-hållet. Fått stå ut med både det ena och det andra. Borttappad i snön där den tillbringat några dagar. Efter en buköppning, då batteriet plockades ut och det tekniskt avancerade innanmätet behandlades med hårtorken, var den åter villig att träda i tjänst.

Bortglömd en hel dag utomhus i hällregn. Ny buköppning, uttagande av hjärtat och torrläggning med hårtork. Den här gången surade den litet och var inte på benen förrän dag två.

Borttappad på Kallax flygplats. En vänlig man från Västerås, vid namn Robert, hörde dess rop på hjälp under en bänk. Det var matte som kallade och när Västerås- Robert plockade upp mobilen och såg numret, ringde han upp och frågade om det möjligen var min. Och det var det ju. Gud ske pris!

Mobilen tillhörde inte de högutbildade. Led dessutom av flertalet hjärnskakningar som uppkommit när den tappats i golvet. Swish var inte att tänka på. Å andra sidan lär det vara ett av de sämre sätten att bli av med pengar. Swish bara, så är dom borta. Slantarna har kapats av något frilansande tekniksnille ute i Verkligheten. Nej, den kunde inte så himla mycket, men den kunde ändå mer än jag kunde nyttja.

Brottas med en ny mobil. Den ger mig huvudvärk. Ingen vanlig huvudvärk. Det är växtvärk som kommer sig av att det bildas nya celler i hjärnan när man lär sig nya saker. Att skicka ett sms var förr tidskrävande, men lätt. Inte nu. "Varför blir det så här?" undrade jag uppgivet och direkt jag sagt detta, så stod det i sms-et! "Va, tusan nu då!?" sa jag och så stod också det i sms-et. Jag hade röststyrt meddelandet. Fantastiskt! Problemet är att jag inte vet hur det gick till.

Måste det vara så komplicerat? Måste en telefon vara så kompetent att ägaren får gå i terapi för att återfå tron på sig själv?

Du gamla härliga tid, ljuva sextital då telefonen var av bakelit, satt fast i väggen och ringde när jag just sänkt ner min kropp i badkaret. Numera används den fasta för att ringa den rörliga och fråga var den håller hus.

Känner för en liten hyllning. Melodi: Satellit, Ted Gärdestad.

”Bakelit, bakelit, åh ...

En bakelittelefon svart eller grå

Bakelit, bakelit så lätt att förstå

Åh ... vad Samsung kan jäklas ändå ”

Framsteg görs. När som helst har jag överlistat mackapären.

Läs mer om