En vecka har gått, men än har inte våldet segrat i Ukraina. Trots alla bomber, alla döda, sårade och rädda så står det ukrainska folket emot och omvärlden sluter upp. Sanktioner som verkligen kan bita mot Putins välde har genomförts.
Men det sitter en farlig man i Kreml som inte riktigt har fått kalkylerna att stämma. Det gick nog inte så lätt som han trodde det skulle gå och omvärldens reaktioner blev sannolikt mycket starkare än vad han räknat med. Det gör att en farlig man under press kan reagera på sätt som de flesta nog trott varit omöjligt.
Han sitter där vid kortänden av sitt enormt långa bord. Det är något med det där bordet som får mig att undra och spekulera. Om andra sitter vid bordet så är de placerade lååångt från diktatorn. Varför detta avstånd? Vill han signalera makt, sprida rädsla och osäkerhet? Eller är det han som är rädd? Kanske litar han inte riktigt på sina närmaste. Kanske förstår han att han målat in sig i ett hörn med ett nymålat golv som nog aldrig riktigt kommer att torka.
Det är svårt att veta, men att Putin är en farlig man vet numera alla. En farlig och pressad man som inte går att förutse. Ukraina får redan betala priset och i värsta fall kan våldet få katastrofala följder.
Det är således inte konstigt att rädslan sprider sig i många andra länder, exempelvis i Sverige. Var ligger närmaste skyddsrum? Lika bra att hamstra lite jod ifall det otänkbara blir tänkbart. Och borde vi inte gå med i Nato?
När det gäller den sista frågan är det många som svängt, men min åsikt är fortfarande negativ till ett fullvärdigt Nato-medlemskap. Sverige har förvisso redan nu ett långtgående samarbete med Nato. Troligt är att Finlands beslut i Nato-frågan kommer att spilla över på den linje som Sverige väljer. Ett medlemskap i tider som dessa kan tyckas vara självklart, men om den galne lögnaren och "Putinkramaren" Donald Trump blir president i USA igen så är det i min värld problematiskt.
Men nu handlar det om Ukraina och väldiga flyktingströmmar är att vänta. Plötsligt har Moderaterna gjort en helomvändning när det gäller flyktingmottagande. Från noll till hundra, typ. Jag har verkligen inte några problem med det, men vi får nog vara överens om att Kristersson inte hade samma varma famn för de flyende från krigets Mellanöstern.
Fred är en bräcklig farkost, men vad ska vi annars hålla fast vid.