Idag invigs vinter-OS. I Kina! I den bästa av världar skulle Kina inte vara ett alternativ. Här kan väl tilläggas att världen aldrig har varit "bäst". Kina är illa nog, men nazisternas propagandatriumf under sommarspelen i Berlin 1936 slår med råge allt.
Det är lätt att ogilla Kinas hårdhänta och hyperkapitalistiska kommunism. Ett land där du möjligen kan läsa om mänskliga rättigheter och demokrati i en insmugglad bok.
Bojkott? Visst, alltid en möjlig väg. Idrott har ofta stort genomslag, men hyckleriet blir samtidigt besvärande med tanke på hur viktig handelspartner Kina anses vara för Sverige och många andra länder. Handelsbojkott? Haha, det kan du fetglömma.
Men någon bojkott från min sida är inte aktuell. Jag är alldeles för sportintresserad för att låta bli att titta. Vad säger det om mig? Att jag är en principlös syltrygg? Kanske, men att missa när Frida Karlsson utmanar Therese Johaug eller när Svensbyns stoltheter, systrarna Öberg, skjuter skarpt är inte ett alternativ.
Det är en märklig känsla att gå all in när det vankas spännande sport. Framgångar för svenska utövare blir för en stund viktigast av allt. Nationalisten i mig får fritt spelrum. Men bara då. Min absoluta övertygelse är att nationalism är en farlig smitta som i de flesta andra sammanhang riskerar att slå över i hat och ond bråd död.
Att prata sport med någon som är totalt ointresserad är meningslöst. I bästa fall får du en undrande blick. Det är okej, inget att säga om, kanske är sportintresse bara en form av galenskap. Pucken glider in i mål, skidor som slinter, snor som rinner. Jag vet inte, men jag kan inte låta bli att titta.
Eller egentligen vet jag mycket väl. Det är spänningen och för att den ska få en mening så måste man hänga upp den på någon. Frida, Hanna, Elvira, Tre kronor. Coronan kan förstås sätta käppar i hjulen, men jag tar i så jag kräks och gissar på 15 svenska medaljer, varav sex guld.
Ett mått på olidlig spänning är annars det nyss avslutade EM i handboll för herrar. Den som skrev manus till Sveriges kvartsfinal och semifinal och toppade det med finalen borde få en Oscar. Även för en sportfåne som jag var det något alldeles extra. Fast självklart hoppas jag att någon överträffar det under de kommande OS-tävlingarna. Kanske redan imorgon.