Alla som inte dansar är våldtäktsmän, alla som inte dansar är våldtäktsmän, alla som inte dansar är våldtäktsmän. Ja, ni har säkert hört Maskinens medryckande hiphop. Om inte annat när Pitebandet Populärmusik framfört den.
Av någon anledning kommer jag att tänka på Stig-Björn Ljunggren när jag hör texten. Samma svepande generaliseringar när han på PT:s ledarsida smashar in budskapet att det är jättejättebra med vinster i skola och omsorg.
Att runt 80 procent av befolkningen är motståndare till att profithungriga bolag tillskansar sig vinster som inte sällan skatteplaneras bort genom allehanda fiffiga upplägg är uppenbarligen ingenting att hänga läpp över. Tvärtom är Ljunggrens budskap att människor som tycker så är bakåtsträvande idioter och folkhemsromantiker som gått vilse i en ny skön värld.
I Stickans värld är det ingen skillnad på att kränga omsorg och husbilar.
Det är möjligt att Stig-Björn bara är en frejdig tomte, men det är ingen man som jag skulle köpa en begagnad bil av. Kan man överhuvudtaget lita på Stig-Björn Ljunggren? Eller är han i första hand en betald megafon som saluför åsikter?
Kanske kan han svara själv, men det som är känt är att Stig-Björn är städslad av näringslivets forskningsinstitut Ratio som till stor del finansieras av Svenskt Näringsliv eller andra från samma åsiktssfär. Och när det gäller näringslivets åsikt om vinster i välfärden är den glasklar.
Den minnesgoda bör beakta att Stig-Björn Ljunggren tidigare tagit betalt som vältrimmad åsiktsmaskin. Det var knappast en slump att han bombastiskt ville kriga i Irak 2003. I vart fall arbetade han för PR-byrån Hill & Knowton då det begav sig.
Och för fem lakan sålde han sig till ett debattinlägg fylld med sakfel från påhittade Stiftelsen Ja till Euro. Det var Expressen som ville beskriva hur lätt det är att köpa opinionen för pengar.
Är det då ett problem med vinster i välfärden? Ja, om de nuvarande oreglerade excesserna får fortsätta. LO:s linje är att organisera privata bolag inom välfärdsektorn som svb-bolag. En modell som innebär att bolagen kan ta ut statslåneräntan plus en procent av det investerade kapitalet i vinstutdelning. All vinstmaximering förbjuds och istället återinvesteras överskott i verksamheten.
Därmed slipper man lycksökare och så kallade riskkapitalister med säte på någon skattesmitarö.
Tyvärr verkar inte S-partiledaren Stefan Löfven dela den uppfattningen, om än han vill införa ett antal restriktioner. Trist, men inte oväntat.
Alternativ till den offentliga sektorn behöver inte vara dåliga. Jag har själv haft min yngsta son på ett föräldrakooperativ under dagistiden. Mycket lyckat där vi som föräldrar blev involverade i verksamheten. Blev det vinst i bokslutet så plöjdes det självklart in i verksamheten.
På en punkt har Stig-Björn Ljunggren rätt. Det centrala är kvalitén på service och omsorg. Det måste ställas krav på den offentliga sektorn också. Privata initiativ är inte per definition dåliga. Men för att den konkurrensen ska fungera så måste det finnas regelverk mot vinstmaximering och rovdrift.
Till sist, jag är också en åsiktsmaskin, men det är ingen jävel som har köpt mig.