Förra veckans mastbrott gjorde naturligtvis sommarseglatsen besvärligare. Att segla förutan vind kan nog gå an, men utan mast blir det knepigare. Som tur är finns det alternativ. Motorbåten Doggen har legat på boj vid Mosesholmen sedan midsommar och nu kommer han väl till pass. Jodå, Doggen är en han. Båtar generellt är ju av kvinnligt kön men det spelar ingen roll i det här fallet. Efter närmare 50 år i familjens ägo är och förblir Doggen en han. Capice! Båten byggdes 1938 av bröderna Artur och Einar Johansson på Platsen, strax utanför Siknäs som i sin tur ligger en knapp mil söder om Töre. Efter drygt 20 år som lots i farvattnen mellan Malören och Töre hamn gick Tjänstebåt 1 – eller ”Ettan” som han kallades – i pension, och blev fritidsbåt. Vilket båten fortfarande tjänstgör som, exakt 75 år efter att ha lämnat stapelbädden på Platsen. Därför gör vi oss redo för det lilla motorbåtsbåtlivet, packar kylbagen med frysta varor, stuvar ölen i kölsvinet och drar på vegamössan (nåja, någon måtta får det vara…). Vi skall norrut på jubileumstur, eller egentligen mot nordost om man skall vara petig.
För oss blir plötsligt skärgården större. Med betydligt grundare köl än på Feelgood, hittar vi in i de hamnar jag inte besökt sedan barnsben. Det är hur kul som helst att åter ligga vid sjöbodarna i Ostisund på Hindersön eller förtöja mot klipporna på Rövarn. Nostalgi? Ja kanske, men samtidigt en känsla av tidslöshet och för sjuåriga Svea är allting nytt och spännande.
Vi har bestämt träff vid Platsen men är en dag för tidiga så vi går till Gårdsviken på Bergön. Här är det full fart och dans på verandan. Vi lägger till vid bryggan mellan moderna motorbåtar, höga som hus. Motorbåtarna alltså. Doggen, som på 60-70 talet räknades som en stor båt, ser liten ut. Ett äldre par stannar till och frågar om detta möjligen är den gamla lotsbåten från Siknäs. Det visar sig att mannen som liten pojke på 40-talet ibland hade fått åka med. Coolt. Han bjuds naturligtvis ombord och har mycket att berätta.
Dagen efter lotsar Ingvar Sundström – som är släkt med alla på orten – oss till födelseplatsen. Låter lite löjligt kanske, med det är så det känns. Tjänstebåt 1/Doggen är alltså tillbaka där allt började. Båtbyggeriet är sedan länge borta men bostället fungerar som sommarstuga och vi hittar igen stengrunden efter verkstaden. Jag försöker föreställa mig hur bröderna Johansson med enkla handverktyg, en bandsåg och en råoljemotor som enda kraftkälla fick ihop sina, för kvalitét och gedigenhet erkänt välbyggda båtar. Det är imponerande och jag är glad att vi kom till Platsen just i år.
Med det besöket känns sommarens färder fullbordade. Feelgood skall in på verkstad och Doggen har fått sitt. Så vad gör vi nu? Tja, till helgen är det St. Barthregattan och den tredje båten skall sjösättas. Kanske är vi med, kanske kör vi en sväng med Doggen istället. Men en sak är säker, seglatsen fortsätter – på vattnet eller i huvudet.
Ohoj!