Döstädning låter kanske värre än det är, men det behöver inte handla om en förestående död. Genom att själv sortera och rensa i bohaget så skapar man bättre ordning. Hemma hos de flesta finns det ett överflöd av prylar som aldrig används och som med fördel kan skickas till återvinningen eller slängas.
Läser på nätet där någon påstår att vi ska vara beredda på 80/20-regeln. Hen skriver att "80 procent riskerar att bestå av överflödiga prylar som inte används, och onödig konsumtion som varken du eller någon annan längre värderar särskilt högt".
Margareta Magnusson, 88, skrev 2017 boken "Döstädning: Ingen sorglig historia" som fick stort genomslag och såldes till fler än 30 länder. Jag har bara läst om boken och i en recension är omdömet "En glädjefylld, rörande och uppfriskande bok om resan det är att gå igenom allt det man samlat på sig under en livstid".
Själv slår Margareta fast i en intervju att det inte alls är sorgligt att skapa lite ordning och reda i sitt hem och bland sina saker på ålderns höst. Jag har bestämt mig för att ta henna på orden. Faktum är att vi redan kommit igång. Eller i alla fall hustrun. Hon gick "all in" i våra linneskåp. Tre svarta sopsäckar (det mesta gick till Kupan) senare så var det prydligt och lätt att hitta på hyllorna, men absolut inte tomt.
Det är en början, en bra början, och mer väntar. Jag har en del ouppklarade affärer med enorma pappershögar, merparten sannolikt helt utan vikt och mening. För att inte tala om hyllor som bågnar av tidningar och böcker. Och alla cd-skivor som aldrig spelas längre. Om jag lyssnar på hustrun så finns det mycket annat att ta itu med. Inte minst nämner hon med lätt sarkastisk ton "dina loppisfynd".
Gissar att det bor en liten samlare i ganska många av oss och jag känner flera som är värre än jag. Man har ju sett några skräckexempel genom åren. Och, som sagt, alla som tvingats rensa ett dödsbo efter någon äldre släkting vet att det mitt i saknaden också innebär väldigt mycket jobb. Kanske är det som någon hävdade att 80 procent är skräp och bråte som ingen vill ha. Så tack för att du lämnade allt röj till mig.
Nej, jag ska döstäda, i alla fall lite, så att inte mina barn eller hustrun i efter hand ska tvingas göra det. Vi får väl se hur det går. Kanske börjar jag i morgon eller någon annan dag.