När förkylningen däckar mig är det bara vila som gäller, men den retfulla hostan förpestar alla försök att sova bort skiten. Tur det finns tv. Nedbäddad i soffan känns nästan vad som helst godtagbart och plötsligt fastnar jag för en tredelad BBC-dokumentär om disco och dess historia (SVT Play).
Det dröjer inte många minuter innan jag fattar att det här är en dokumentär som går på djupet och lyfter fram en rad viktiga händelser, exempelvis kvinnors och homosexuellas frihetskamp. Det är en vindlande resa från små svartklubbar i New York till palats som Studio 54 i samma stad.
När filmen Saturday Night Fever med tillhörande soundtrack lanserades 1977 slogs alla portar upp. Discofebern nådde givetvis även Sverige och, som jag skrev i början, snart kunde varje småstad med självaktning erbjuda diskotek. Vitklädda Travolta-wannabees intog dansgolvet under stroboskoplampornas sken.
Under en period när disco-eran var som störst var jag dj på ett hak i min dåvarande hemstad, men visst hann jag också glida runt på dansgolvet. Hellre än bra och då är jag snäll mot mig själv. Det var långt till Travolta. Däremot blev jag bra på att hitta låtarna som snabbt fyllde dansgolvet.
Man kan tycka vad man vill om discomusik men dokumentären visar upp en slagkraftig rad av låtar som än idag står sig. Nämnas bör förstås trummisen Earl Young som lanserade det omisskännliga trumsoundet.
Men allt har sin tid och när de kommersiella krafterna förstod potentialen så dog disco-eran ut med en långdragen dödssuck. Eller transformerades till house och andra typer av modern dansmusik. Dock med discomusikens puls intatuerad i musikens själ.
Men även om det började spritta i benen där jag låg i tv-soffan så är det mer än sällan jag spelar diskolåtar. Inte heller är jag en som lyssnar på musikalmusik, men för ett par veckor sedan besökte vi stan med Norrlands bästa hockeylag för att titta på den svenska versionen av Hair.
Det var med viss förväntan jag satte mig ner i den fullsatta salongen, men ganska snart började jag skruva på mig. Handlingen var kraftigt omgjord och, nej, jag tänker inte såga ensemblen, men fan vad det skreks i den för mina öron snurriga dialogen.
Mitt sällskap är en erfaren musikal-besökare och jag beslöt mig för att hålla god min i pausen, men när hon totalsågade föreställningen så enades vi om att slopa andra akten.