Ett år går ganska fort, men för människorna i Ukraina, som lever i ständig ängslan och oro över när och var nästa bomb faller, har nog tiden stannat. Kanske minns du den första veckan och hur ryssen trängde in djupt i landet. Många utomstående bedömare trodde att Ukrainas dagar som ett fritt land var räknade. Att Putin trodde det kan vi nog vara säkra på.
Visst var vargens huggtänder vassa, men villebrådet visade sig vara villigt att sälja sig dyrt. Mycket dyrt! I takt med att västerlandets högteknologiska vapen strömmat in har det ukrainska motståndet ökat. Hur det slutar är fortfarande oskrivet, men känslan är att än kommer mycket blod att flyta. Dessvärre kanske det till sist blir Putin som bestämmer fredsvillkoren.
Eller vem vet hur länge Putin sitter kvar. Han är förvisso en despot av rang och en varg som inte vill förlora ansiktet. Samtidigt finns det andra vargar med än mer blodtörst som lurar i kulisserna. Det här ska inte tolkas som uppgivenhet, men med stor sannolikhet blir det ännu ett prövningarnas år för Ukrainas folk. Det innebär i så fall mer umbärande och död.
Det är så klart oerhört svårt att veta vad som är sant och falskt när det pågår krig. "Sanningen är krigets första offer" är nog inte bara en snygg devis. Men om de skyhöga siffrorna för de ryska förlusterna, både i soldater och material, verkligen stämmer så är det minst sagt anmärkningsvärt.
Att Rysslands angrepp mot Ukraina för ett år sedan i grunden har förändrat den europeiska säkerhetsordningen är ett faktum. Under ledning av USA finns en beslutsamhet att stoppa den ryska framfarten. Det kostar, frågan är kanske hur länge det får kosta. Jag gissar på ganska länge, men om Amerikas nästa president än en gång heter Donald Trump så är det säkrast att bara gissa.
Självklart påverkas även vi i Sverige av det som händer och Säpo lät häromdagen meddela att Ryssland är det enskilt största hotet mot svensk säkerhet. Nå ja, det var väl ingen nyhet under solen. Däremot torde inte ett regelrätt angrepp på Sverige ha någon som helst prioritet i Kreml. Detta alldeles oavsett hur det går med det närmast farsartade medlemskapet i Nato. Sverige har "varit med" i flera år och ett formellt medlemskap förändrar inte mycket. Men det är väl bäst att fortsätta ropa på vargen.