Vart är vi på väg! Precis, populära och allmänbildande På spåret har säsongspremiär fredagkväll, men det är ett annat frågande utrop som är mitt ärende.
"Vart är lilla Piteå på väg" undrade en person på Facebook där PT lagt ut om ett brott i kommunen.
Visst, det händer saker även i lilla Piteå, men lyssnar man på den lokala polisen så klassas Piteå fortfarande som en lugn och trygg plats. Risken att som privatperson råka ut för våldsdåd eller annat är inte särskilt stor.
Samtidigt i samma lilla stad har PT genom åren publicerat återkommande artiklar där polis eller sociala myndigheter oroas över att "Drogerna går allt längre ner i åldrarna".
Sant är säkert att det finns barn som inte ens hunnit bli tonåringar som tagit droger. Tyvärr har nog det varit verklighet i många år.
För om det återkommande påståendet att "Drogerna går allt längre ner i åldrarna" stämde så skulle väl det numera vara sexåringar som rökte på. Så är det inte, men det är självfallet allvarligt att barn i tidig ålder hamnar i missbruk och kriminalitet.
Jag såg nyligen en ung mans dödsannons. Jag vet inte hur han dog, men han gick i samma klass som ett av mina barn och hade problem redan i förskolan. Det handlade inte om droger då, det kom senare i högstadiet.
I ett tidigt stadium var pojkens situation uppenbar både för skolan och de sociala myndigheterna (och så småningom för polisen), men väldigt lite hände.
Det som ofta är synonymt när det gäller att orientera sig i tillvaron är att utanförskap, hopplöshet och otrygghet i grunden är roten till många problem. Om tron och hoppet om ett bättre liv finns och det dessutom finns dörrar som öppnas när man knackar på dem, så är risken att hamna i misär, missbruk och för tidig död betydligt mindre.
Men vi lever i ett segregerat land där nedmonteringen av välfärden och skolan redan har passerat anständighetens gräns på vissa håll. Där någonstans landar jag när jag läser om unga män, i många fall barn, som mördar eller blir mördade. Och här pratar jag inte om Piteå.
Gängkriminaliteten och mördandet är absolut en primär fråga för främst polisen att lösa. Men att många av våra politiker nöjer sig med att tävla om hårdare straff och så vidare är som att tvingas lyssna på plågsamma djurförsök. Det kommer nämligen inte att räcka om inte något görs åt själva grogrunden för utslagning, fattigdom och utanförskap.
Så visst kan man undra vart vi är på väg.