Glad midsommar! Trevlig midsommar! God midsommar! Vet inte riktigt vad det kan eller ska heta, men jag vet att midsommarafton är det närmaste vi svenskar kommer en nationaldag. Visst, det där har jag tjatat om i åratal, men ibland är utnötning det enda som gäller när stenen ska urholkas.
Att klåfingriga politiker stal annandag pingst och självsvåldigt förvandlade 6 juni till röd nationaldag är i mina ögon ett pinsamt övergrepp. Självklart skulle de ha kastat blickarna mot midsommarafton.
Nå ja, den som vill får väl vifta med flaggan gul och blå den 6 juni, men själv firar jag och många andra i dag. Jag spelar Jan Johanssons spröda och varsamma tolkning av "Visa från Utanmyra", klär en stång och binder en krans, äter sill och tar en kall och låtsas att det äntligen är sommar.
Men först ska jag jobba och det är väl inte ultimat att tjänstgöra en midsommarafton, men ibland faller lotten lika tung som stentavlan på Moses fot.
Sverige är i många stycken ett bra land. Vi är sekulära och befriade från kvävande dogmer och religioner. Det har tagit år att nå den friheten och det är förståeligt om många tar den för självklar.
Läste om en undersökning som visade att många unga struntar i demokratin. Det kunde göra det samma om en diktator bestämde vad alla ska tycka och tro, vad vi får se och lyssna på, ja, färgen på pappret på dass.
Förmodligen var de unga som svarat mer frustrerade än genomtänkta.
Men vi har friheten och ingen kan tvinga mig att sluta skriva om de ämnen jag finner intressanta. Ingen kan tvinga mig att gå i takt eller stryka medhårs. När allt stämmer hoppas jag att min penna är som en termometer i arslet på förljugenhet, maktfullkomlighet och falska livsförskingrare.
Det innebär inte att jag nödvändigtvis alltid har rätt, men när grupperingar i samhället startar namninsamlingar och trycker på för att mina krönikor ska stoppas förstår jag att det finns människor som skiter fullständigt i åsiktsfrihet.
Drygt 220 personer i den här kommunen har skrivit på en namninsamling med förhoppning om att stoppa mina skriverier. Var känner jag igen den typen av tendenser?
Kan det vara i Iran, Saudiarabien, Nordkorea och andra politiska och religiösa frihetsmetropoler i världen?
Det verkar som om vissa människor anser att det inte är okej att skriva kritiskt om religionsutövning vare sig den är muslimsk eller kristen. När motargumenten tryter ropar de på förbud, men riktigt så enkelt är det inte att avskaffa åsiktsfriheten i Sverige.
Och som jag skrev för några veckor sedan, tack för att jag lever i ett land där ingen kan pådyvla mig sina gudar. Att de gudstrogna i samma utsträckningar har rätt att tro vad de vill är självklart, men givetvis har jag och andra rätt att kritisera trångsynthet och om så är rent svammel.
Givetvis förlåter jag alla, det är ju trots allt midsommarafton. På begäran återger jag min favoritsnapsvisa med melodin "Det var dans bort i vägen".
"Jag är getingen, färdknäppen, orren och göken.
Jag är tutingen, rackaren, järnet och kröken.
Knappen innanför västen är jag.
Jag är klämtaren, luringen, nubben och fjutten.
Jag är jamaren, rövaren, supen och hutten.
Ja, den godaste pärlan är jag".
Lev väl!