Det finns sidor i oss människor som inte alltid är så smickrande. Alla sju huvudsynder är kanske inte värstinglaster, men girighet, avund och högmod är sällan klädsamt.
Bristande empati är annars ett personlighetsdrag som få vill kännas vid, men ändå är det många som ger uttryck för det.
För någon vecka sedan var det två unga män som tjuvtankade för några hundralappar och blev sedan i hög fart jagade av polisen. Det slutade med att de två bensintjuvarna körde ihjäl sig. De uppgifter som florerat gör gällande att ett polisbefäl gav order om att en bom skulle fällas samtidigt som bron öppnades. Den saken får brottsutredningen ge svar på.
Men så var det empatibristen. Jag står i kön i min lokala mataffär och löpsedlarna skriker ut om de två unga männens tragiska öde. Framför mig står två män och diskuterar saken. Den ena mannen gör klart vad som gäller. För att sammanfatta budskapet så får de två förolyckade skylla sig själva. Så går det när man stjäl bensin och försöker fly från polisen.
Självklart har man alltid ett eget ansvar, men samtidigt bör graden av insats vägas mot brottets art. Bensinstöld för 300 kronor kan knappast räknas som ett grovt brott. Att plikta med livet för ett närmast bagatellartat brott känns oerhört sorgligt och onödigt.
Förra veckans kolumn om polisens jakt på papperslösa flyktingar, egentligen borde det vara regeringens jakt, fick ungefär samma gensvar. Kortfattat, de har ingenting här att göra. Det går givetvis att diskutera, men det var inte huvudsak i krönikan.
Min poäng var och är att i jakten på dessa människor blir det plötsligt legalt att avtvinga människor legitimation enbart på grundval av hudfärg och hårfärg. Det ska inte vara okej i en demokrati.
Att sedan politiker som migrationsminister Tobias Billström (M) i efterhand säger saker som tangerar ren rasism gör inte saken bättre.
Än märkligare blir det när han trasslar in sig i argumentkedjor som går ut på att jakten på papperslösa är ett utslag av empati med dessa utsatta människor. Det hävdas att många av dem utnyttjas av samvetslösa profitörer (som inte är blonda blåögda kvinnor i 50-60-årsåldern).
Det är rimligt att tro att det är så i en del fall, men en papperslös flykting som flytt från elände och förföljelse blir nog inte lyckligare av att skickas tillbaka till ren misär.
Kanske låter det som att jag är mot poliser i allmänhet, men så är inte fallet. Jag erinrar mig en diskussion för en tid sedan då en i sällskapet hävde ur sig en rad beska droppar mot polisen. Han menade på fullt allvar att samhället skulle vara bättre utan polis.
Det är en befängd tanke. Låt mig upprepa denna kolumns första mening. Det finns sidor i oss människor som inte alltid är så smickrande. Våldsamma och mörka sidor. De samvetslösa och empatistörda skulle få fritt spelrum. Och några lejon och lamm skulle inte ligga sida vid sida. Den starkes rätt skulle i än högre grad råda.
Självfallet ska polismakten styras och granskas, men i ett samhälle utan poliser finns det bara en sak att göra - beväpna sig.