I veckan har Kristdemokraternas ledares blöta festnatt på Stureplan blivit föremål för diskussion.
I en podcast berättade influencern Margaux Dietz om sitt 30-årsfirande, om partybussen som hyrts in och de 300 shots som beställdes.
Efter ett tag, berättade hon, anslöt Ebba Busch för att delta i firandet vilket finns dokumenterat på Instagram.
Det fick stor uppmärksamhet i flera medier, inte minst efter att Annika Strandhäll anklagat Ebba Busch för att vara oansvarig i corona-tider och kring sin egen säkerhet.
När Cissi Wallin kommenterar händelsen på sin Instagram, heter det ”låt en kvinna leva” och ”isärplockande av kvinnor”.
Ungefär samma retorik använde företaget Sniph när de försvarade sig från opinionsbildaren Amanda Ålenius kritik mot deras reklamkampanj. När hon anklagade den för att vara sexistisk svarade Sniph: ”Reflekterar över hur ett konto som detta, som säger sig vilja kvinnors bästa /…/ väljer att hänga ut och sänka just ett kvinnligt företag”.
För tydligen har feminismen blivit en täckmantel för att komma undan med vad som helst, sedan den amerikanska politikern Madeleine Albright sa: ”There’s a special place in hell for women who don’t help other women”.
När Hannah Widell och Amanda Schulman lanserade sitt kosttillskott Hers kom genast sågningarna kring etiken i marknadsföringen och huruvida Hers ens funkar. Amandas svar? ”Kosttillskott för män är det ingen som säger något om, men nu när det finns ett kosttillskott för bara oss kvinnor så ska det såklart hackas på”.
Den feminism som utövas i dag har länge präglats av ett klimat där det anses fult att som kvinna inte hålla andra kvinnor om ryggen. Tankesättet har sedan spridits vidare, och kommit att handla om allt tokigt som kvinnor gör.
Det folk tycks ha missat är att feminism ju – tillsammans med mycket annat så klart – innebär att kvinnor kan vara idioter precis lika mycket som män. Och ska kritiseras lika mycket som män när de är det.
Jag tvivlar inte alls på att kvinnor ofta behöver försvara och stå till svars för saker som män aldrig behöver. Det behövs väl knappast sägas att det inte ska vara så. Men det ger inte mäktiga kvinnor med stora plattformar rätten att komma undan med beklagliga beteenden bara för att det är kvinnor som tycker de gör fel. För hur ska i så fall en rörelse som feminismen utvecklas och komma vidare, om dess utövare inte får höra när de gör misstag.