Jag tittar neråt och ser den sticka ut. Nä nä, inte den. Jag pratar om magen som har vuxit en smula i omfång under de osunda sommarmånaderna. Om jag var kvinna är det fullt möjligt att någon skulle gratulera mig till ett kommande nytillskott i familjen.
Jag har själv gjort det misstaget en gång. Gratulerat en till synes gravid kvinna. Usch, det var helt fel och jag förbannar än i dag min obetänksamma kommentar. Kvinnan såg ju bara ut som jag.
Min mage är annars tämligen behändig om man exempelvis jämför med Pluras. Han går där med bar överkropp och lagar mat utan att skämmas det minsta. Själv känner jag mig mest fet och dum.
"Det är farlig fetma" säger en vän som är självutnämnd specialist på allt inom läkarvetenskap, alternativmedicin och hälsa. Mitt fett kommer så att säga inifrån. Det ligger inte utanpå som det gör på vanliga tjockisar.
Inifrån! Det är fan lite alienvarning här och det är nästan mer skrämmande än en infarkt.
Det tycks gå en hälsotrend bland mina generationskamrater. Folk som levt som hedonister och i skörlevnad ska plötsligt göra enorma ryck så att de kan möta döden smala och snygga när det är dags.
Drömmen om att vara evigt ung är nämligen bara en dröm. Tänkte på det när jag kollade avslutningsceremonin från OS i London. En avslutning i musikens tecken och där stod några av de gamla rävarna. Ray Davies från Kinks och gubbarna i Madness för att nämna några. Precis, de är inte unga längre. Men Ray Davies var å andra sidan tämligen smärt.
På jobbet har gammelpojkarna fått nytt liv. Det tävlas i cykling och de har trampat åtskilliga mil i sommar. Vi talar om långt över 100 mil. Varje dag jämförs resultat och inte minst utrustning. Tro inte att det räcker att trampa i väg på den gamla monarken. Vi pratar om prylintresserade pojkar och då behövs det grejer för att cykla.
Det här med prylar är intressant. Det är många som måste vara tiptop för att våga eller kunna göra minsta sak.
Ah, promenera! Då behövs särskilda promenadskor med sulor i flera nivåer med luftskikt emellan för att minska stötbelastningen mot trampdynan som annars kan få aj aj.
Lädret ska vara tuggat mjukt av indiankvinnor från Anderna. Själva tillverkningen måste skötas av en skomakare som tagit examen vid en särskild italiensk skofabrik i Genua. Skosnörena ska vara testade av den amerikanska rymdstyrelsen och ha en elasticitet som är mätt med en extensometer.
Färgen? Nja, det har kanske ingen betydelse för själva promenerandet, men där finns andra faktorer som spelar in. Trender och mode. Det duger inte att komma med bruna skor från fjolåret om det är svart som gäller i år. Det är sååå fel, fel, fel.
Klädsel? Om du vill vara en Svenne bananlantis, fine, ta dina mjukisbrallor och någon huvtröja med fel, fel, fel tryck på ryggen. Men du som förstått vet att ska det promeneras så krävs det kläder av den rätta dyra ullen.
Själv ska jag börja träna i höst, men det blir i en gammal t-shirt med PT-trycket "Snygg, smidig och kompakt". Passar skitbra till en gammal skengravid gubbe.