Det är tisdageftermiddag, jobbar kväll och redan när jag anländer till jobbet och tar en kopp i automaten så förstår jag att något lurigt är på gång.
"Grattis" säger en arbetskompis med ett leende på läpparna.
Jag vet bestämt att det inte är min födelsedag, men kan jag ha namnsdag? Har dålig koll på namnsdagar, så jag bara "Va?".
"DET ÄR CAPS LOCK-DAGEN" säger hon förtjust. Sedan kommer dom en efter en och gratulerar.
Uhu, det är bara att bjuda på det. En egen dag, nåja, så här gick det i alla fall till. En stressig morgon för så där 20 år sedan slog jag igång datorn och knappade in lösenordet. Nix, funkade inte och så dök det upp något om CAPS LOCK på skärmen och i mitt överhettade stresstillstånd skrek jag "VAD FAN ÄR CAPS LOCK". Ridå! Och skratt, haha. (Om du undrar över versalerna så har nog inte du heller fattat det här med CAPS LOCK).
Sedan dess har alla munviga och näsvisa trackat mig för den där tankevurpan. Det är ungefär så världen fungerar. Pappskallarna och flaskhalsarna fröjdas. Du kan göra hur hur många saker som helst rätt, men gör du ett misstag så kan du vara säker på att det är det som du blir ihågkommen för eller i alla fall påmind om.
Det här med CAPS LOCK tillhör så klart de mer oförargliga misstagen, men jag erinrar mig den där mannen i Pitebygden som över en öl dystert beklagade sig över sitt äreminne.
"Jag har genom åren hjälpt många i den här byn. Snickrat och målat, murat och dragit in el åt grannar och bekanta, skjutsat och ställt upp. Det är det ingen som minns. Men knullar du ett får..."
Med det sagt så är jag hellre CAPS LOCK-mannen till min död. Ja, längre än så om nu någon till äventyrs skulle få för sig att sätta mig på teknikavdelningen efter detta.
Efter detta, ja. Det var inte riktigt mitt ärende när jag skrev förra veckan krönika med rubriken "Jag är nog hellre odödlig än död". Nej, nej, ingen tro på himmel eller helvete, inga gudar eller demoner. Bara tystnad, stillhet och ingenting.
Men gud så trist, va? Kanske och självfallet har jag de senaste dagarna fått anbud om att få möta min frälsare och syndernas förlåtelse. En man har skickat en hel lunta med ord på vägen, en annan varnar mig för den yttersta dagen.
Inte min cup of tea, men vi är fria att famla efter vad de vill. Själv nöjer jag mig med att vara odödlig så länge jag lever.