I dag får vi lönen i förskott och meningen är väl att vi ska använda den till julklappar och ett överflöd av mat och dryck. Nyttan med detta kan diskuteras ur många aspekter. Själv har jag ställt in allt. Hör ni det barn, det blir inga julklappar. Hör du det svärmor, det blir ingen glögg och pepparkakor. Och hör du det, älskling, glöm det där med fräcka inredningsdetaljer till vårt nyrenoverade sovrum.
Det blir ingenting!
Varför jag var dum nog att renovera vet jag inte riktigt.
Förresten, chefen, jag kommer inte till jobbet i dag. Hör du det! Varför skulle jag?
Jag ska ta ut vartenda korvöre och slösa bort dem på de mest ansvarslösa sätt jag kan komma på. Förutseende som jag är har jag inte betalat några räkningar under hösten. Kravbreven brinner bra. Så jag har gott om slantar att spendera.
Jag förstår att du kanske undrar varför jag gör så här, men vad ska man annars göra en dag som denna. Den 21 december! Du har säkert själv vidtagit mått och steg. Jordens undergång, tidens ände, allt liv upphör. Visst, det där har vi hört många gånger förr, men den här gången är det på riktigt. Mayakalendern tar slut och då, ja, då är det bara kiss and goodbye.
Givetvis är det trams. En dag kommer jorden att gå under, men inte i dag och inte heller när undergångsprofeterna pekar ut nya datum på löpande band. Skulle jag mot all förmodan ha fel så är det ingen som kommer att skriva insändare om den saken.
Jag tycker lite synd om människor med hjärnspöken som triggar dem att tro på än det ena, än det andra. Tänker lite på de stackare som vallfärdat till den franska byn Bugarach. Där vid ett berg som påstås vara upp och ner vänt har allehanda sekterister och dårfinkar samlats för att invänta undergången. Det påstås ju vara säkert där.
Förmodligen har de världens gemenskap. Om inte annat borde ju det sista partyt vara av det monumentala slaget. Som att blanda de joddlande festligheterna i Disneys "Snövit" med ett elektrifierat Maranatamöte.
Men att sedan vakna upp och yrvaket titta sig omkring, bara för att inse, nähä, inte den här gången heller. Lika bra att stiga upp och sätta på kaffepannan. Och banne mig har det inte snöat igen.
Den som till äventyrs, i trygg förvissning om undergången, verkligen gjort av med alla pengar och gett chefen fingret har en rätt jobbig baksmälla att ta itu med.
Nej, jag är inte orolig. Som en klacksparkarnas Nacka tar jag dagen som den kommer. Det är i och för sig ingen större uppoffring eftersom det är den kortaste dagen just i dag. Redan efter tre timmars dagsljus tar skymningen över. Mörkret lägrar sig.
Men snart blir det ljusare. Redan i morgon kan vi lägga på någon minuts dagsljus och du vet hur det brukar vara; knappt har man dansat ut granen förrän det är dags att resa midsommarstången och dansa Små grodorna år andra hållet. Dessutom är det ungefär samma förtäring. Så har du kvar lite inlagd sill, gravad lax, kall potatis och ljummet brännvin så är det bara att fira den längsta dagen. Ja, 2013 är det midsommarafton den 21 juni.
Nå, låt oss nu se fram mot julfirandet. Ja, om vi lever, förstås.