Sjätte och sista säsongen av Lena Dunhams serie "Girls" visas just nu på HBO. Det tredje avsnittet, "American bitch", är i princip redan kultförklarat. Dunhams karaktär Hannah möter en äldre, manlig författare, som anklagas för att ha sexuellt utnyttjat yngre kvinnor och han bjuder hem Hannah för att förklara sig och ge sin sida av saken.
.
Så fort avsnittet är slut sms:ar jag min kompis Linnea. "Wtf har jag just sett" frågar jag, och får tillbaka ett "ELLER HUR". Vi förstår att vi precis har sett något viktigt men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.
Från början ogillar vi den manliga författaren, han har ju sexuellt förgripit sig på en yngre kvinna. Men när han sedan börjar förklara sig tycker vi plötsligt lite synd om honom. Han förstod inte signalerna och verkar dessutom vara så fin mot sin dotter.
.
- - - - - -
Hon lägger sig bredvid honom,
kanske lite motvilligt men ändå,
han är ju så känslig, så sårbar.
- - - - - -
.
Hannah känns plötsligt för hård i sin kritik, han är inte mer än mänsklig och har han verkligen gjort något fel? Är det kanske så, att den yngre kvinnan hittar på eller överdriver? Han lägger sig på sängen och vill bli tröstad av Hannah. Hon lägger sig bredvid honom, kanske lite motvilligt men ändå, han är ju så känslig, så sårbar. Han öppnar sitt känsloliv lite mer, snälla håll om mig bara. Och kolla så fint det blir, två människor som möts och allt är inte svart och vitt.
Kanske blir det här personen Hannah kommer att leva resten av sina dagar med? Vilken lustig historia att berätta på förlovningsfesten!
.
Han vänder sig mot henne, sårad men lugnare nu när hon ligger så nära. Han knäpper upp sina byxor, vill bara att hon ska hålla hans penis en liten stund, snälla, det skulle kännas lite bättre då. Hannah tar tag i den, bara för någon sekund, men släpper den sedan. Snabbt, och förbannat.
.
Så jag frågar Linnea, om det vi precis har sett är ett snitt ur verkligheten. En verklighet där ingenting är solklart, men där vi alla har en tjejkompis som har varit med om något som inte känns okej.
En verklighet med den där frågan som ligger långt bak och skaver: hur många kvinnor har egentligen gått med på att ha sex till slut, för att slippa bli våldtäktsoffer? Och jag minns hur det brann i bröstet när jag lärde mig vad tjatsex är. När man till slut bara går med på det, för att ett nej kräver så mycket mer.
.
- - - - - -
Om det hände mig skulle jag anmäla direkt!
- - - - - -
.
Allt var ju så tydligt i studiefilmerna vi fick se i skolan. Ljussättningen, klippningen och musiken som startade när en helt vanlig kille, den som skulle bli filmens förövare, kom in i rummet. Det var så solklart – han är inte helt snäll och han kommer att göra något som inte är okej, någon gång under filmen. Om det hände mig skulle jag anmäla direkt! Ingen tvekan!
Men i verkligheten ligger man, kanske, frivilligt på sängen och tröstar när han helt plötsligt ber en hålla hans penis. Eller känner varandra sedan innan, kanske är ett par till och med, eller så har man flörtat med varandra hela kvällen. Och så vidare, i oändlighet. Sedan händer något som inte känns okej. Väldigt vanligt, sällan solklart.
.
Det finns så många kvinnor som har varit med om någon situation de har skrattat åt eller inte pratat med någon om. Någon har vaknat på en fest utan byxor, flera har haft ex-pojkvänner som har hotat att sprida bilder. Alla har någon gång haft sex trots att de inte riktigt har velat. Få har anmält. Vi vet ju inte om det är okej eller inte – och är det verkligen så farligt? Överdriver vi kanske och vad är egentligen olagligt? Vem ska berätta det för oss?
.
Det är först när jag växer upp, när "feminist" inte längre är ett skällsord, som artiklarna börjar komma. Om vad som faktiskt är olagligt, vad tjatsex är, vad som borde bli en lag och namninsamlingar riktade mot regeringen att skriva under. Det är först då, som jag börjar förstå att det egentligen är solkart, även om det inte känns som det. Så många tjejer som blir, och har blivit, sexuellt utnyttjade – utan att ens veta att det inte är okej.
Vi har hela tiden trott att det är normalt och inget fel i det. Om det svider i maggropen så är det vi som överdriver.
.
Det är därför jag först inte riktigt får grepp om "American bitch", men samtidigt förstår att det jag precis har sett är något viktigt. För oavsett om vi känner personen sedan innan, är ett par eller hur än verkligheten ser ut, så ska våra kroppar alltid vara just våra. Saker som inte känns okej, är aldrig okej. Det spelar ingen roll om det inte är olagligt än eller inte, om man känner varandra sedan innan eller om man frivilligt lägger sig på sängen för att trösta.
.
- - - - - -
Den riktiga lösningen ligger ju där framför oss.
- - - - - -
.
"Ta inte tag i hans penis, Hannah!" skrev jag först som avslutning. Men jag ändrade mig. Det är inte vad jag vill säga, det är inte lösningen på problem som lurar mellan raderna i lagboken. Det är bra att jag och andra kvinnor ser "American bitch", att vi pratar om det vi har varit med om som förmodligen inte är okej eller rent av är olagligt. Det är bra att Hannah släpper hans penis och så snabbt inser att han utnyttjar hennes vårdande inställning till hans känsloliv. Men den riktiga lösningen ligger ju där framför oss, hård, naken och ganska ful: Sluta ta fram din penis när du inte är ombedd.