"När du är van vid att vara privilegierad känns jämlikhet som förtryck" som någon så träffande skrev.
Jag skrev den här kolumnen redan den 28 september och befinner mig just nu på en världsomsegling på de sju haven utan kontakt med omvärlden. Så, det är med andra ord möjligt att vi har en regering när du läser det här. Vi har ju en "vuxen i rummet" som troligen skolkade när det var matematik i skolan. Han och allianskamraterna hade i vart fall inte den 28 september förstått att de rödgröna är det största blocket. Så väl L som C har ju trots allt gjort klart att de inte tänker regera med stöd av SD. Att Moderaterna struntar i den saken förstår jag, men KD. Är det verkligen kristna som röstar på det partiet? Och om så är, förstår jag verkligen inte hur de kan.
SD har under ett antal år försökt bli rumsrena och förneka sitt bruna ursprung och känner sig alltid kränkta om partiet förknippas med rasism och fascism. Så jag säger ingenting, men konstaterar att ett antal utspel den senaste tiden i vart får en att fundera.
Nå, oavsett vilket, så har jag svårt att se rasism som en ideologi. I min värld är det snarare som mörkrets hjärta. Eller som bristsjukdomen skörbjugg. Med den skillnaden att det inte är tänderna som ramlar ut, utan själen som förtvinar av hat och mörka tankar.
En helt annan sak. Är Sverige verkligen ett land i kris?
Ja, om vi talar om växande klassklyftor, rättvisefrågor och ett ökande antal marginaliserade människor. Exempelvis det växande antalet fattigpensionärer.
Nej, om vi betraktar ett Sverige som gått på högvarv under Löfvens regeringstid. Visst, han har haft tur med konjunkturen, men ska vi tro en sådan som Busch Thor så befinner sig landet på ruinens brant. Harmagedon lurar runt hörnet för att tala kristdemokratiska.
Visst, politik är ett spel där det gäller att förhärliga det egna och svartmåla det andra. Men ändå, jag kan inte låta bli att fundera över varför så många politiker verkar göra som gamla bluesgubbar sägs ha gjort när de stod där i vägskälet. Bluesgubbarna fick trots allt gitarrfeeling när de sålde sin själ till djävulen.
Men de svartmålande politikerna är väl i det närmast tondöva.