I spåren efter Juholtdrevet har det skvallrats och skrivits om flera riksdagsledamöter som kommit på att de nog bara borde ha halvt bidrag. Centerpartister som Emil Källström och Erik A Eriksson och moderater som Betty Malmberg och Anne-Marie Brodén har drabbats av små aha-upplevelser.
Dessutom har moderata ministrar som Sten Tolgfors och Tobias Billström avslöjats som giriga och omoraliska. Billström har sin familj i Stockholm, men är själv skriven i Malmö. Det tjänar han en bra slant på och hans övriga trixande med boendet äger pinsamhetens färg.
Dessutom administrerar karln en ytterst inhuman migrationspolitik.
Upplevelsen att våra politiker glider fram i gräddfiler och lever under specialdesignade lagar och regler sänder dåliga signaler och spär på politikerföraktet. De har trots allt inkomster och andra förmåner som gör att de har råd att betala för sig.
Till skillnad från Juholt slipper dock Tolgfors och Billström mediedrevet. Det gäller även utrikesminister Carl Bildt, vars tidigare förbindelser med Lundin Oil stinker.
Att Moderaterna drabbats av storhetsvansinne är nog ingen överdrift. De lyckades med konststycket att göra om sig till det nya arbetarpartiet. Ett trollerinummer som få illusionister klarar av.
Kanske inte så konstigt att partiet beslöt sig för att skriva om hela sin historia. Utan att darra ljög de ihop följande passus i sitt idéprogram:
"Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande".
Den historierevisionen hade nog till och med förnekarna av koncentrationsläger varit imponerade av.
Sanningen är att Moderaterna i det längsta var motståndare till allmän rösträtt. Likadant försvarade partiet apartheid med en rad råa på gränsen till rasistiska argument. Så sent som 1985 sa dåvarande partiledaren Ulf Adelsohn så här:
"Om vi bojkottar deras varor blir ju de stackars negrerna i Sydafrika utan jobb."
Så enkelt kunde man som moderat försvara det vidriga apartheidsystemet.
Moderaterna har alltid varit motståndare till reformer om man granskar partiets riktiga historia. 1904-1918 kämpade partiet mot allmän rösträtt, 1919 mot kvinnlig rösträtt och åtta timmars arbetsdag.
1931: nej till sjukkassan, 1934: nej till a-kassan, 1938: nej till två veckors semester, 1946: nej till allmän sjukvårdsförsäkring, 1959: nej till ATP, 1970: nej till 40-timmars arbetsvecka.
Det där är ett litet, litet axplock. Men det är klart, den historien är väl inte så jävla kul att skriva.
Jag vill passa på att tipsa om stuffmoderaternadid på Twitter och Facebook. En lustfylld satirisk drift med Moderaternas nya historia.
Som ett litet smakprov av den Orwellska historieskrivningen kan berättas att det i själva verket var Fredrik Reinfeldt som föddes i ett stall i Betlehem. Han fick genast besök av de tre vise männen Schlingman, Arkelsten och Bildt som överräckte gåvor i form av guld, myrra och, hm, hårbalsam.