Släng ut en fotboll på gräset och det börjar rycka i mångas ben, men att gå all in innebär stora skaderisker för oss som passerat livets middagshöjd. Nå, numera tävlas det ju i gåfotboll. Krävs nog viljestyrka för att låta bli löpsteg.
För de barn och ungdomar som deltar i Summer Games är den saken ingen fråga. De kommer att ge järnet i samma ögonblick som domaren blåser igång spelet. De minsta kommer att jaga bollen som en bisvärm, men med åren börjar det likna riktig fotboll.
I de äldre lagen, ofta från utlandet, har jag genom åren sett fantastiskt talangfulla fotbollsspelare på planen. Hur många som tog steget och blev en stjärna i vuxen ålder har jag ingen koll på, men några lär det vara. Kanske var det just i Piteå som drömmen fick klarare konturer.
Troligen är Summer Games den roligaste helgen på hela sommaren. Kanske är det den mest besökstäta helgen i Piteå. Det är trots allt runt 15 000 spelare och ledare fördelade på cirka 800 lag som deltar. Lägg till anhöriga och andra som vill vara en del av fotbollsfesten så blir det många tusen till.
Den festligaste höjdpunkten är tveklöst när lagen paraderar genom stan på fredagskvällen. Jubel och glädje, flaggor och sångramsor. Ett minne för livet. Här är alla lika. Det som händer på plan är en annan sak. Tyvärr finns det lag som toppar in i kaklet.
Med tre barn som spelat fotboll har jag sett det mesta. En liten estnisk pojke som blev örfilad för att han grät, ett norskt lag som aldrig bytte sina sex utespelare på sjumanna (trots det höll MSSK P94 på att vinna) och en "tränare" från en grannkommun som toppade så hårt att föräldrarna gjorde uppror. Han fick låsa in sig i bilen men de flesta sköter sig nog bättre än så.
Men, som sagt, en fotboll på gräset väcker leklust och kanske minnen från fornstora dar. Nä, nä, mina meriter är högst begränsade, men det blev några matcher i de lägre divisionerna. Då fanns det andra på Sjöparksskolan i Gällivare som var betydligt talangfullare. Tänker främst på bröderna Tord och Tommy Holmgren som vann UEFA-cupen med IFK Göteborg och spelade i landslaget.
Landslaget, ja, det är inte kul nu. Den senaste matchen mot Österrike var bara hemsk och primitiv. Sparka Janne Andersson, finns inget annat. Tur att damerna är betydligt bättre och framgångsrikare. Om tre veckor börjar VM och det finns absolut fog för att tro på medalj.