Corona? Men sluta – det var ju förra året

Ett gäckande virus, ishavsvindar och skitväder långt in i maj. Nog är det litet synd om oss.

Foto: Jens Ökvist

Krönika2021-04-28 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi pratar inte längre om det. Om väder och virus. Läget är sammanbitet och uppgivet. Senaste snösmockan tog sista gnuttan av jädrar anamma. 

Sommardäcken satt där. Spikskorna var lagda på hyllan. Vinteranoraken tvättad och instoppad längs bak i garderoben. Vårbruket igång. I rabatten tittade Ormöga blåögt fram och pionknopparna stod där som pyttemissiler färdiga att skjutas upp och explodera i makalös fägring ännu en sommar. Det fanns hopp. Men så kom den, attacken. Ishavsvindar, snöstorm, motvind åt alla håll. Två decimeter snö, ömsom plaskblöt, ömsom frusen till is. 

Onormalt tidig vår, sa prognosmakarna. Kung Bore skrattade rått. Lurad! 

Ja men, säger de överslätande, den nya snön behövs för att ta bort den gamla. Svammel. Värme är vad som behövs för att smälta snö. Sol! Förra veckan lärde jag mig att det tar åtta minuter och nitton sekunder för solens strålar att nå jordens yta. Så var är den? Träffades jorden trots allt av den där bautameteoroiten och kom ur kurs. Evigt dömd att patrullera Vintergatan.

Coronaviruset luras också. Likt präriesorkar dyker det upp på nytt, än här än där. Försök att ta mig nu, försök att ta mig nu. Haha, nu är jag en dubbelsvensk med inslag av indier. Rundgången tycks ha försatt mänskligheten i förnekelsestadiet. “Corona? Var inte det ifjol? Förra året. Liksom. Vi har då ingenting märkt. Lever som vanligt. Varit till Stockholm flera gånger. Gått på Ikea. Gått på krogen. Fast nu festar vi hemma och efterfestar. Krogarna har börjat stänga så tidigt. Undrar varför?

Sjuka? Nejdå. Ja några har haft feber och ont i halsen och snuva. Och några har åkt in på akuten och några har hamnat på Iva och i respirator. Otur. Men sånt händer ju jämt.Till helgen ska vi ha släktkalas. Vi blir hundratjugotre. Hemma hos oss. Vi har ju övervåning. Skitkul. Hejdå. Ska käka lunch med kompisar.”

Något i den stilen måtte gälla. Varför är det annars knökfullt på sjukhus av Covid-19-sjuka som egentligen inte borde vara där. Så fullt att andra sjukdomar får anstå och växa till sig.

Vaccin är räddningen. På hundpromenaden mötte  jag en lycklig man. Han skulle välsignas med  sin första dos. Det kan gå fort nu. Stora leveranser är på väg. Istället för brist kommer vi att vada i vaccin av allehanda nationaliteter. Sputnik lär sticka upp till sommaren.

Och idag skiner solen. Ibland. Det ordnar sig. Till dess, följ rådet från smittskyddsläkaren; “Ge fan i att bli smittade!”.