Året började hyfsat. Vi vinkade adjö åt pandemin och började andas igen utan munskydd. Den spirande lyckan tog slut i februari då Putin kände att Ryssland var för litet för en stor man som han, överföll Ukraina, skrämde in Sverige i Nato och sedan var det kört.
Tänkte klaga på att det här är året då fler medborgare fått känna på att gå frusna och hungriga för att elen och maten är skamligt dyr, låneräntorna skenar, företag konkar och arbetsinkomsten byts till a-kassa och socialbidrag.
Inte alla går skorna av sig. Flertalet klarar att gå ner några trappsteg i standard. Det är dom som är vana vid att försaka och avstå som åkt dit. Rejält. Inte mat på bordet alla dagar, barn som önskar schampo i julklapp och ensamma mamman gråter över deras solidaritet.
Från staten utgår inget extra till dem som balanserar på fattigdomens gräns. Det extra går till dem som redan har. Empatin och generositeten finns i folkdjupet. Givmildast är de som själva har litet. Mannen från samhällets botten som lullar fram till en tiggare på Storgatan i min stad, skänker en slant och säger; det var bättre förr.
Medan folk våndas med kroniskt underskott i hushållskassan gör största matkedjan rekordvinst liksom storbankerna och el- och nätbolagen, lyckliga i sitt monopol. Miljarderna staplas på varandra. Hur kommer det sig? När prishöjningarna försvaras med att de är kompensation för kraftigt höjda kostnader borde de i princip gå jämt upp med förra året. Inte göra rekordvinster medan köerna till soppköken växer och de vanliga gänget hemlösa får sällskap av nya hungriga med rullator och barnvagn.
Det tänkte jag skriva om, men efter en halvtimme framför tv:n med bilder och berättelser från ett sönderbombat Ukraina, massgravar, ofattbart mänskligt lidande och den lilla flickan som i bombregnet frågar mamma “är det här vår sista dag?” då känns allt jag tänkte skriva litet futtigt.
US news and report har utsett Sverige till världens bästa land att leva i. Det är det, fastän naggat i kanten. Pengar finns det. Miljarder att dela ut oavsett behov. Öppna den där akuten för dem som verkligen lider ekonomisk nöd så fler får känna att de lever i det bästa av länder och kan hoppas på ett Gott Nytt År.