Hon var glad. Nästan euforisk. Hon hade brutit mot reglementet som håller 70-plussarna i strama tyglar och gått in på Rusta. Bara stegat in så där med huvudet högt och stadig blick och fått en mental kick.
“Det var så himla roligt att gå där och bara se på alla grejer. Kände mig rent lycklig.”
Den lilla berättelsen ur verkliga livet säger en del om vad som händer när människor snuvas på sin frihet. Inget ont om Rusta, verkligen inte, men det är ju inte Harrods direkt eller ens ett skyltfönster på NK och ändå strålar människan. I mobilen. Det enda sätt vi numera får umgås på. Tack för det Televerket. Eller vem man nu ska tacka.
I egenskap av talesperson (självutnämnd) för 70-plussarna vill jag belysa den rådande obalansen i ansvarsfördelningen i kampen mot coronaviruset eller Covid-19 som det heter på fackspråk. Låter som namnet på ett arbetsläger i Sibirien vilket det också kan tyckas vara. För vissa.
Varför ska bara de över sjuttio hålla sig undan? Sjuka, sköra, fattiga? Jaja. Hur vore det med lite solidaritet? Med litet demokrati? Dansbanedemokrati. Varannan damernas, fast i det här fallet varannan 70-plussarnas.
Varannan vecka är det 70-plussarna som äger världen. Får vimsa runt på gator och torg, gå på restaurang och kafé, shoppa och ha sig. Bara vara. Som folk. Helt ofarligt. Sjuttiplussarna kan ju inte smitta varann för de får aldrig träffa någon annan än sig själva.
Den veckan får 70-minusarna hålla sig undan. Särskilt unga vuxna som förefaller vara rena blindgångarna. Ta sig till och från jobb och skola, om de inte kan studera och jobba hemma. Sedan är det husarrest. Beställa mat på internet, umgås via mobil, dansa ensam hemma med tv, hur jävla kul som helst. Frågor på det?
Synd om? Verkligen inte. De får trots allt dagligen (även under isoleringsveckan) träffa och småprata med kompisar och arbetskamrater. Dessutom har de större delen av livslånet kvar att amortera på, medan de förpassade till Riskgruppen är inne på slutbetalningen.
Går inte? Bara två dagar i veckan, då? En? Idéen är faktiskt helt i linje med både Bibeln och FN-stadgan. Bären varandras bördor och alla människors lika värde. Inte det. Nähä.
Lova åtminstone att inte glömma bort oss på Befrielsens Dag. Glöm inte att ropa “Fritt fram. Det är över”. Lämna oss inte i våra grottor att hittas i samband med någon infrastruktursatsning. Oj, titta här! En hel Riskgrupp. Vad göra? Res ett minnesmärke. “De höll avstånd – livet ut”.