Varför blev just jorden av alla planeter i vårt solsystem utvald till Paradis med vatten i övermått, frisk luft, träd, grönska, bär och frukter, förföriska blommor, bördig jord. Allt människan kan behöva för att överleva och leva gott. Tillräckligt åt alla om bara inte de kapitalstarka var sådana roffare. Vad har dom i Paradiset att göra, förresten. Borde inte dom förvisas?
Varför just jorden, undrar jag och betraktar en färsk bild av Mars. Sand och damm och huvaligen så långt ögat når. Tänk om vi hamnat där.
Såg filmatiseringen av rymdeposet Aniara och kände gemenskap med människorna på rymdskeppet. Aniara är på väg till Mars med tusentals emigranter. Jorden är förödd. Strålskadad och obeboelig. Resan till Mars skulle ta tre veckor, men skeppet kommer ur kurs och veckorna blir till månader, år och evighet.
Det är som med coronan, tänker jag. Några veckors självplågeri och sedan skulle vi vara framme på andra sidan. Räddade. Ganska snart kom vi ur kurs. Veckorna blev till månader, men om vi bara höll ut och höll avstånd skulle vi nog vara fria till midsommar. Juni kom och gick, liksom juli och augusti och när det hela skulle vara över tog det istället ny fart. Den fröjdefulla julen passerade som ett kollektivt lidande och ingen dager synes än.
Forskarna har samarbetat och lyckats koka ihop vacciner på nolltid. Miraklet följdes av upphakning i den mänskliga faktorn. Bygga fabriker, få fram tillräckligt mycket av hundratals komponenter och blanda dem i rätt mängd kräver ett och annat. Medan läkemedelsföretagen bygger, bereder och blandar, muterar det listiga viruset till rena myggsvärmar, uppträder än som britt, än som sydafrikan, än som brasilian.
Kommer vaccinet verkligen att funka eller är det bara till tröst. Är det på jorden som på Aniara att besättningen vet mer än den säger, att allt troligen går åt fanders?
Jorden är mitt Aniara. Mitt rymdskepp som snurrar omkring i universum. Jorden håller rätt kurs, men frisk är den inte. Glaciärer stora som London lossnar, Golfströmmen är svagare än på tusen år och våren kommer minst en månad tidigare än normalt. Prognosen är inte god. Människan måste snart hitta en ny planet att bo på, sa vetenskapsmannen Stephen Hawking kort före sin död. Ny planet i ett nytt solsystem.
Sorgligt, men han kan ha fel, sånt händer, tänker jag, och hoppas på tur i dragningen om överblivet vaccin. Och en onormalt tidig vår kan man ju stå ut med.