Drabbas män oftare av nedsatt hörsel än kvinnor? Frågan dök upp efter lunch med ett gäng före detta kvinnliga kollegor och före corona. Alla som hade någon man att klaga på, klagade på mannens hörsel. En efter en avlade vittnesbörd om hur svårt det var att få respons där hemma. Den ene mannen hörde just ingenting, en annan hörde absolut ingenting, en tredje hörde ibland, ibland inte alls.
Så hur är det egentligen? Googla och allt blir uppenbarat. Internet är fantastiskt. Jodå, det är vanligare bland män än kvinnor att höra sämre. Av Sveriges cirka 1,5 miljoner människor (mössen är inte inräknade trots att det är på dem all medicinsk forskning testas) med nedsatt hörsel är 56 procent män.
Noteringen står SCB för och den myndigheten har betraktats som Gud själv, åtminstone nära släkting, ända tills det uppdagades att SCB:s siffror fixades av inhyrda konsulter som kostade multum men inte räknade så himla noga. Nåväl. Den globala övervikten för män bör i år öka om den bulgariska spåkvinnan Baba Vangas förutsägelse går i uppfyllelse och Donald Trump drabbas av svår sjukdom som gör honom döv.
Männens nedsatta hörsel förklaras av att de har bullrig arbetsmiljö, jagar, gör militärtjänst, skjuter och har sig. Det har blivit bättre sedan värnplikten avskaffades. (Tänk på det ni som ivrar för militärtjänst och mer kanoner. Lägg istället miljarderna på ökat försvar mot dödsbringande virus.)
Vid sidan om bullret finns det en annan intressant teori. En teori om negativt och positivt. Buller och höga ljud som uppfattas positivt orsakar inte tinnitus och nedsatt hörsel, medan motsatsen genast åstadkommer skador.
Spaltens vetenskapliga avdelning misstänker att män utvecklar selektiv dövhet i umgänget med sin partner, därför att partnern (oftast en kvinna) befaras vilja ha något utfört som inte känns särskilt nödvändigt. Gräva, tapetsera, måla. Dessutom noteras att kvinnan i gemen är mer pratsam än mannen och lätt uppfattas som ett bakgrundsbrus som får mannen att sila kamelerna och svälja myggen. Bara en misstanke.
Misstanken stärks av en historia en kollega berättade för länge sedan. Hon intervjuade en man inför hans 90-årsdag. En kvinna kom in i rummet och undrade vad som stod på.
– Intervju? Det är då rakt ingen idé. Han hör absolut ingenting, sa kvinnan.
Reportern tittade förvånat på den blivande 90-åringen som tittade tillbaka, blinkade med vänsterögat och sa “det där var min hustru”.
Där hör man. Om man vill.