Den tid vi lever i begränsar möjligheterna att se sig om i världen. Inget ont som inte har något gott med sig. Sägs det. Så sant så. Människan har äntligen upptäckt finessen med internet. Byarna kommer att få nytt liv. Varför flytta till jobb i Stockholm när det går lika bra att sitta hemma i köket i Blåsmark.
Och vadå? Händer ingenting. Det gör det visst. Man får bli kreativ. Tänka nytt. Intressera sig för närmiljön. Lära känna riskzonen. För där, precis framför din näsa, utspelas dramer och äventyr du tidigare aldrig uppmärksammat.
Min syster följer en katt- och-råtta-lek. På riktigt. I muren som omgärdar tomten bor en rekorderligt stor råtta som då och då kikar fram mellan stenarna, viftar med morrhåren och spanar efter fiender. Den har nog bott där i flera år, men syrran har aldrig lagt märke till den tidigare. Först nu när Coronan isolerat henne och det dessutom inte finns nåt på teve har hon blivit varse hyresgästen i muren. Det har också ett antal katter. Fyra mus-ketörer som gett sig fanken på att ta livet av råttan. För att greja det går dom skift. Nu kommer den svarta. Hon har kvällspasset, rapporterar syrran. Råttjakten lever vidare.
I väntan på att klockan ska bli 14.00 och Myndigheterna rada upp sig i tv-rutan, studerar jag en spindel. En liten svart krabat som hänger i en lina mitt mellan taket och golvet i hallen. Obrydd om Coronarestriktioner har den varit på långtur ner till golvet i jakten på något ätbart och är på väg hem till sina vansinnet små barn, vars far hon råkat äta. Spindelkvinnor gör så har jag läst. Åtminstone en del. Som ensam mamma behöver den äta upp sig och tar det som finns närmast till hands. Vilket, oturligt nog för spindelmannen, råkar vara han.
Metodiskt hissar spindeln sig upp efter linan den tidigare tillverkat för att hissa sig ner. Vid sidan om det bakben som sitter längst ner till vänster hänger ett pyttepyttenystan som den av allt att döma lindar upp linan med. Grejen är bara den att linan blir kortare och kortare men nystanet blir aldrig större. Rena trolleriet, tänker jag och känner mig begränsad.
Ju mer jag tittar desto mer fascinerad blir jag och när spindeln väl är hemma är presskonferensen slut. Har missat allt. Skit samma. Det blev ändå inget skojsan. Efter att ha vänt ut och in på 70-plussare har Folkhälsomyndigheten kommit fram till att vi är för farliga för oss själva och må kollektivt förbli i riskzonen.
Nu går jag ut och ger Constance Spry hönsgödsel.