Okej, vi har en regering, och det är bra, men gissningsvis väntar en skakig mandatperiod. En S/MP-regering ska bedriva politik med stark dragning till den liberala agendan. Dessvärre är det inte socialliberalism det handlar om, men å andra sidan har socialdemokratin sedan ganska länge övergivit socialismen.
Vi har alltså att se fram mot hur en socialdemokratisk statsminister bland annat ska ta sig an en devalvering av arbetsrätten. Fast på nyspråk heter det väl ”modernisering” av arbetsrätten.
Samtidigt, en högerregering med SD-stöd är trots allt mycket värre. Så, i just detta fall en liten bugning till C och L som drog upp en gräns och höll fast vid den. Fast först hjälpte de båda partierna förstås till när riksdagen klubbade igenom en M-budget för det kommande året.
Men att hålla SD utanför är ett nödvändigt renhållningsarbete. Det kan bara ske om alla vi andra håller fast vid de grundläggande demokratiska principerna. Men då kanske priset är den regeringspolitik som nu ska råda. Mycket går att kritisera, men på riksnivå kan inte SD påverka regeringsmakten.
Det för mig osökt in på det svenska rättssystemet. Jag tänker på våra politiskt tillsatta nämndemän. Ofta handlar det om äldre personer som har tid. Inget ont om äldre, men genom åren har jag bevakat hundratals rättegångar och dessvärre mer än en gång noterat halvsovande nämndemän.
Jag är i grunden motståndare till politiskt tillsatta ”domare” och med SD på spelplanen har det vuxit ut till ett problem. För ett par veckor sedan avslöjade Expressen hur flera sverigedemokrater, som sitter som nämndemän, under antagna namn spridit rasistisk dynga av mycket grovt slag.
Inget som förvånar, men med dylikt tankegods i bagaget känns rättssäkerheten minst sagt osäker. Särskilt om den åtalade heter Ali och inte Alf.
Hög tid att reformera nämndemannasystemet och bara tillåta juridiskt utbildade personer att agera domare.
Före jul meddelade Riksbanken att reporäntan höjs från minus 0,5 procent till minus 0,25 procent. En liten justering, men det vinkades för fler höjningar under 2019.
Ingen behövde bli det minsta förvånad när de flesta storbanker snabbt beslöt att höja boräntorna. Den som minns den period då reporäntan gång på gång sänktes kanske erinrar sig att bankerna inte alls hade lika bråttom att sänka sina räntor.
Och det är verkligen inga småpengar som bankerna tjänar på boräntorna.