Att vara det sämre könet

Alexandra Andersson skriver om en snubbe i Frankrike som snabbt klär av sig framför hennes ögon och visar sin snopp. Men: "problemen inte alls har att göra med individer. De är strukturella och herregud, de har ju pågått hur länge som helst!"

Foto:

Krönika2014-08-16 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När jag var tretton startade jag ett konto på internetcommunityn Lunarstorm. Jag valde en bild som var rätt ny, där jag hade på mig en stor mössa och räckte ut tungan. Några dagar efter att bilden var uppe på min profil, fick jag ett meddelande från en okänd man: "Jag vill spruta på din tunga."

Tolv år senare och mina arbetsdagar är beroende av programmet Skype. En helt vanlig dag sitter jag på min gamla arbetsplats när det helt plötsligt ringer ett okänt namn. Men det var inte en kund, som jag först antar, utan det är någon snubbe i Frankrike som snabbt klär av sig framför mina ögon och visar sin orm. Vi skrattar, för det är ju absurt och oväntat: en fransk snopp, på en tisdag! Men är det inte lite konstigt? På min förra arbetsplats är vi endast två kvinnor och resten är män, men ändå är det en av kvinnorna som får ett könsorgan mitt framför sig, på den annars vanliga arbetsdagen.

Dessa händelser viftas ofta bort som oskyldiga incidenter ("men schlappen aaaav") som händer på grund av att vissa personer helt enkelt är idioter. Problem på individnivå, menas det. Men om man så mycket som läser tidning eller kanske statistik som faktiskt tål en faktagranskning, då kan man lägga ihop ett med ett och faktiskt se, att problemen inte alls har att göra med individer.

De är strukturella och herregud, de har ju pågått hur länge som helst! Så det är inte en enda sprutare eller en enda orm. Det handlar om tolv år av sprutare och ormar, tolv år av "kan jag lägga upp den här bilden?” och "välj inte kön på Skype”, alltså exakt samma tankar som "gå med nycklarna mellan fingrarna på väg hem från krogen". Det handlar om tolv år av män, på och utanför internet.

Strukturen säger, att om världen ser på dig som en kvinna lite mer än människa, då växer du upp med erfarenheter om att du egentligen inte kan lita på män över huvud taget, för risken finns att det gömmer sig en ... man bakom. En sådan som har blivit uppfostrad på ett helt annat sätt än du och som har blivit uppvuxen med att det är fult för pojkar att bli kallad för flicka ("min son ska inte ha någon klänning!") och allt som har prefixet "tjej" bör undvikas i allra högsta grad. Så det är kanske inte så konstigt, att pojkar lär sig att se ner på flickor.

Men oj, tänker ni, nu har hon tappat greppet här. Hon började med internetgalningar, individer som inte alls är som alla andra, och nu snackar hon om att inga män går att lita på. Då förstår ni inte. Då har ni antingen inte växt upp med en hel värld som tvingar dig till att vara en kvinna och har erfarenheter därefter, eller så har ni varken sett statistiken eller gjort analysen. Den som så tydligt visar att Lunarstormsprutaren ger uttryck för ett förtryck som är precis detsamma som mannen som våldtar sin fru, nämligen att människor förväntas vara på olika sätt beroende av dess kön och att vi har ett kön (och en hudfärg) som har mer makt än alla de andra. Och det, mina vänner, är ett patriarkalt maktsystem som gör att män, hur många som helst, tar sig friheten till att vilja spruta på Lunarstorm, visa sina ormar på Skype, som visslar "uppmuntrande" på stan när kvinnor går förbi, som utan att fråga kommenterar kvinnors kroppar, som inte vill att kvinnor ska få bada så som de vill och så vidare, i oändlighet.

Ett maktsystem som trycker ner, misshandlar, våldtar, äger. Överallt finns det män som har blivit uppvuxna i tron om att de äger kvinnor. Varför skulle de inte? Allt med kvinnor är ju lite sämre, förutom möjligtvis deras kroppar eller förmågan att ta hand om barn.

"Inte alla män!" säger ni, för ni är förmodligen män själva och känner er utpekade, eller så älskar ni er pappa, bror, kompis och pojkvän och de respekterar er och skulle aldrig förtrycka er på något sätt. Så nej, inte alla män – men alla kvinnor.

Alla kvinnor blir automatiskt förtryckta av och underlägsna män, från första besöket på leksaksaffären där alla leksaker som riktas mot tjejer är lite sämre. Vi lär oss detta innan vi kan säga vårt egen namn men ännu viktigare: män lär sig detta också. Förstår ni? Så nej, det går faktiskt inte att lita på män över huvud taget, för någon av dem kommer någon gång att vilja spruta över hela datorskärmen över en tolvårings barntunga och nästan alla av dem kommer att, när det kommer på tal, avfärda förtrycket som känsligt, överdrivet eller rent av inte sant.

På ämnet: Förtryck som folk inte fattar är förtryck

ETT.

Hade jag varit rasifierad, det vill säga, av andra blivit given en ras och därigenom fått uppleva ett ännu starkare förtryck, hade jag förmodligen haft helt andra och fler erfarenheter. Jag får till exempel ofta höra vita människor, som tror att de är i en ”skyddad zon” för att jag också är vit, att ”asiatiska kvinnor är på det sättet”, ”svarta kvinnor på det sättet” och så vidare. Jag får även höra det ord som så många vita tycker är helt okej att säga, för man ju får säga ”vitlök”. Samtliga läsare av denna text bör följa exempelvis @makthavarna, @svartkvinna och @muslimskkvinna på Instagram och andra sociala medier. Där delas rasifierade kvinnors erfarenheter och det är allas ansvar att lära sig av dem och försöka ändra sina förtryckande beteenden.

TVÅ.

När jag jobbade på ett kafé för inte så längesedan, böjde jag mig ner för att plocka upp lite skräp från golvet. Förbi mig går två män och den ena säger att han gillar min rumpa när jag böjer mig ner och den jäveln ville att jag skulle bli glad. Det hade inte varit samma sak om situationen hade varit omvänd, som så många vill få det till. Detta eftersom vi ju lever i nämnda maktsystem, som genom hela mitt liv och systematiskt har berättat för mig att jag, med alla mina ”tjej”-prefix, är lite sämre fysiskt, ekonomiskt och intellektuellt men duger gott till att titta på, och det finns heller ingen fristad från objektifieringen för kvinnor. Vi kan inte ens jobba utan att bli kommenterade. Min kropp är aldrig min kropp, den är allas och den är politisk, trots att jag inte vill.

TRE.

Smink riktas med alla marknadsföringsknep mot unga tjejer och kvinnor. Till och med dockor och Barbies har smink. Det var lite som en introduktion till att bli kvinna, att börja använda smink. Lika förväntat som mensen. Det är alltså egentligen ett förtryck, en bestraffning, eftersom vi ju då så tydligt inte duger som vi är och sminkreklamen aldrig riktas mot män – som minsann duger som de är, tydligen. Vi ska se bra ut och allra helst lukta gott, jämt, också. (Det finns till exempel en parfym för vaginan, inte för penisen. Tack, världen!) Därför blir det en dubbelbestraffning när män säger till oss, att vi är vackrare utan. Ja, även när Bruno Mars, One Direction och John Legend gör det i sina låtar. Allra värst blir det när vi narras, av män, för hur vi sminkar oss.

Läs mer om