Den sista scenen i det allra sista avsnittet av tv-serien Vänner. Monica och Chandler har köpt ett hus i Westchester och ska flytta från loftlägenheten som under de senaste tio åren huserat en av samtidens mest ikoniska kompisgäng. Rachel, Ross, Joey och Phoebe lägger ner sina respektive nycklar på köksbänken och Monica och Chandler gör samma sak. Vännerna tittar på varandra, går sakta ut från lägenheten och dörren stängs för allra sista gången. Slutet på en era.
.
Jag befinner mig på Mariehemsvägen 33B i Umeå. Det är inte New York och det är inte tv-sänt, men det är exakt samma sak som håller på att hända här. Flyttlådorna står utspridda över hela lägenheten – små kartongklossar med liv och minnen – och personerna som springer omkring i den ekande trean är mina bästa kompisar. Verklighetens Monica och Chandler heter Jennifer och Adam och i stället för Westchester väntar nu ett radhus, nytt jobb och liv i Sundsvall.
.
För sju år sedan flyttade jag från Arvidsjaur. Umeå blev min första anhalt och det som varit mitt liv i tjugo år vändes upp och ner över en natt i och med nya geografiska och kulturella förutsättningar. Allt som hade varit byttes ut mot universitet, cykelstigar, svinbillig studentöl, förvirrande kurslitteratur och nya ansikten. Det var ett nytt liv, spännande på många sätt, men det var ett liv utan ett hem – alltså skitensamt och färglöst.
.
Tills jag fann Mariehemsvägen 33B. I en trea på andra våningen hittade jag Adam och Jennifer, som slog upp dörren på vid gavel för mig och mina andra två kompisar Anna och Björn. Adam, Jennifer, Anna och Björn – fyra personer som kom att utgöra min familj och mitt hem i Västerbotten.
Innanför lägenhetsväggarna på Mariehemsvägen rymde vi allt. Här har vi alla bott under något tillfälle i våra liv; och i perioder alla tillsammans. Vi har sträckkollat serier, stekt pannkakor, firat födelsedagar, sovit över, gråtit och skrattat.
.
Jag upplever så himla ofta att mitt liv utgörs av olika block som avlöser varandra. Städer, sysselsättningar, relationer. Umeå-blocket, plugg-blocket, häst-blocket, första pojkväns-blocket, tågluffs-blocket.
Ett tar slut och ett annat tar vid. Och sällan har det manifesterats så väl som när vi står här, omringade av flyttkartonger och redo att lämna loftlägenheten i New York. Mariehem i Umeå – Västerbottens Manhattan.
.
Vi lägger ner nycklarna, tittar på varandra och på den plats som rymt så mycket liv under de senaste sju åren.
Slutet på en era.
Ett block som huggs av.
Men också.
Början på det det nya.
För inget block utan att ett nytt följer.
Inget hem utan människorna i det.