Ulf Hjalmar Kristersson, 58, är återfunnen. Dök upp i måndags på kvartssamtal och en slät kopp kaffe hos talman Andreas Norlén. Till tack fick han talmannens uppdrag att försöka sy ihop en regering. Jättekul för en av valets största förlorare. Valets vinnare fick avgå. Så gör man inte i Finland, säger Finland och skakar på huvudet.
Kristersson var alltså inte kidnappad. Han behövde bara en stund med Jesus. Tänka ut hur han både ska kunna äta kakan och behålla den. Inte talmannens kaka, några sådana bjöds inte, utan Jimmie Åkessons minerade sockerkaka.
Det kan också vara så att Kristersson en stund funderade på att utnyttja ångerveckan. Ge Åkesson statsministerposten och hela bibban. Skjutningar, gängkriminalitet, invandring, medborgares gråt över skyhöga elpriser, lågkonjunktur och hotande massarbetslöshet. Det hade ju inte varit helt fel. Han har faktiskt fem mandat mer än Kristersson och fem myror är fler än fyra elefanter. Fortfarande.
Men M-ledaren tycks sakna självbevarelsedrift. Utom på en punkt; Natogrejen. Den låter han Socialdemokraternas Natoförhandlare Oscar Stenström behålla. Han var ju dessutom Magdalena Anderssons statssekreterare och kan säkert fråga henne till råds. Om det kärvar.
Johan Pehrson, Liberalernas hjälte, önskar nog att också han gått under jord för att slippa bli förhörd av näsvisa journalister om att Sverige riskerar bli utkastat från Liberalernas grupp i EU-parlamentet.
Liberalerna i EU lär ha blivit högljutt ilskna när det uppdagades att i Sverige har deras kolleger ingenting emot att regera med eller med stöd av Sverigedemokraterna. Den sorts parti Liberalerna hårdast bekämpar.
Pehrson torkade pannan och skrev brev med ursäkten att till detta är man nödd och tvungen. När nu folk röstat som dom gjort. Utan Åkesson inget maktskifte. Men sitta i samma regering. Nej huva. Där går den röda linjen. “Sverigedemokraterna, med sin nationalistiska och populistiska agenda, är vår huvudsakliga motståndare” skriver han till upprörda kollegor i EU (DN 17/9).
Bra försök men oavsett vad regerar Pehrson med Åkesson. Sitter inte Åkesson i regeringen, sitter han i baksätet, bekvämt tillbakalutad och fjärrstyr.
Ingenting är klart förrän det är klart, säger Ulf Hjalmar. En sak är i alla fall klar. Det blir en regering som brinner för manliga frågor. Brott och straff. Lag och ordning. Mer kanoner.
Väljarnas viktigaste frågor; vård, omsorg och skola försvann på valnatten.