Det finns inget lagom. I alla fall inte om man tittar sig omkring på i sociala medier. Stora ankläppar, jättesniglar till ögonbryn, stora rumpor (märkbart tränade, inte tjocka), midjor som getingar, milslånga häxnaglar och foundation-lager så tjocka att man inte ens kan ana den egna hudtonen.
Det har blivit så normaliserat att lägga ut sin kropp i alla möjliga olika vinklar. För att bli bedömd? För att få veta om man duger? Är bra nog?
Kanske väntar man en stund efter publiceringen, med andan i halsen, för att mötas av bedömningen: "Å finaste! Snygga du! Vilken röv! WOW!".
Så läge orden är positiva känns det säkert bra, men det kan komma sjukt elaka kommentarer också.
.
Det går inte att undvika att bli påverkad. Det är inte konstigt att kroppsidealen gör att vårt eget sätt att förhålla oss till våra kroppar blir en källa till stress.
Kanske främst hos unga och unga vuxna, men även hos oss vuxna. Hur vi än försöker är vi inte i närheten av ”bra nog”, eftersom idealen är helt sjuka.
.
Sjuka kroppsideal har på olika sätt funnits i århundraden. Men det gör inte saken bättre, tycker jag. Hur lätt är det att få magrutor o-c-h ha en jätterumpa på samma kropp? För de flesta av oss är det inte ens möjligt. Men om det inte är möjligt och om vi inte är nöjda går det mesta att fixa med rätt mycket pengar på fickan.
Unga tjejer med silikonläppar, botox i pannorna och kindbenen glänsande och höga som Mount Everest. Söta tjejer som egentligen inte har en enda rynka att botoxa bort.
.
På nästa bild är det en kropp som dansar runt. Då ska vi plötsligt inte bry oss om magrutor eller rumpmuskler a la Beyoncé. Vi behöver varken vara smala eller vältränade, bara att dansa vilt, fritt utan hämningar så att hängbrösten fladdrar. Vi ska vara nöjda med oss själva. Många gånger upplever jag att nöjdheten är framtvingad.
Sedan har vi alla murror i fokus. Fittpower hit och dit. Ja, jag har en. Mamma har en. Grannen med. Och hälften av världen, för den delen.
Visst är jag stolt som fasen över att vara kvinna. Och feminist, ja visst. Men jag tror inte att vi behöver ordet fittpower, inte kukpower för den delen, om det nu existerar.
Det finns annat att visa kvinnostyrka med, även om murrorna är starka i sig!
.
Också bakas det. Mitt bland skivstänger och yogaposer så knådas det i sinne. Mellan alla supertrimmade kroppar i olika poser skapas kolarinnande kladdkakor med nötter och Nutella. Det lagas mat i rutan och på nätet. Dricks vin från morgon till kväll och skålas i morgonsofforna tidigt på fredagsmorgonen.
.
Hur ska vi kunna sålla och tolka vad vi egentligen borde göra, hur vi ska bete oss? Hur ska vi mäkta med att sålla vad som är lagom och vad vi egentligen tror på och mår bra av?
Det är lätt att tappa greppet och glömma bort vad som är hälsosamt, sunt och smart. I dag gäller det att tänka flera gånger extra, för påverkade det blir vi hur vi än gör.