Lucia kom och gick även i år. Bänkad framför tv:n såg jag luciamorgon från Jukkasjärvi. Visst är det fint med lucia även i coronatider, och att döma av mitt Facebookflöde är det många som blivit kreativa för att kunna lussa på smittsäkra sätt. Jag tror nog att många behöver det, för mörkt är det onekligen, både ute och inne.
Julens symboliska betydelse ska inte underskattas, och aldrig har det kanske märkts mer än i år. Timmar av diskussioner och spekulationer har förts i bästa sändningstid för att få svaret på höstens högoddsare: Hur blir det egentligen med julen i år? Svaret är deppigt. Många kommer att bli ensamma i jul.
Varje år brukar diskussionen om ensamhet ta fart just vid jul. Sårbarheten i att vara ensam är kanske tydligast då. I vår kultur är den välrotad. Tänk bara på Charles Dickens ”En julsaga”, som numera finns i hur många varianter som helst. En av de viktiga vändningarna i boken är när den sura snåljåpen Scrooge avsäger sig sin ensamhet och väljer att fira med sin brorson. Julen är en glädjens högtid, och glädje ska delas med andra. Det är också vid jul vi finner flest välgörenhetskampanjer med inriktning mot ensamhet. Symbolpolitik kan tyckas, men symbolernas mening kan kännas nog så verklig. Det kanske går bra att vara ensam övriga dagar, men vid julen blir vår ensamhet tydlig.
Nej, det här kommer inte att bli roligt för någon. Jag har en känsla av att ”Grinchen” kommer att få ett uppsving på streaming-sajterna. Jag ser det redan nu. Galghumor är på modet, svårmodet lätt att identifiera. Grinchen-klipp med Jim Carrey delas redan friskt som symbol för hela 2020:
”16:00: Vältra mig i självömkan.
16:30: Stirra ner i avgrunden.
18:30: Middag med mig själv. Jag kan inte skjuta upp det igen…”
Det är sant att många kommer att sitta ensamma. Det är sant att många kommer att tycka att julgranen i hörnet blir en symbol för tomhet, för något vi förlorat, något som tagits ifrån oss. Samtidigt är det kanske en tröst att ensamhetens lott nu delas av många. För första gången på många år är det inte ett stigma att sitta ensam på julafton.
Nu gäller det att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt. Nu gäller det att låta telefonen och tekniken jobba. Nu ska vi höra av oss till dem vi älskar. Man kan fira jul ensam utan att för den sakens skull vara bortglömd. Kanske blir detta också julen då vi minns att året är långt, och att ensamheten är tung att bära även övriga dagar.