Det är oroligt hos techbolagen i Silicon valley. Donald Trump har tagit upp kampen mot Twitter efter att ha fått sina inlägg markerade som fake news. Presidenten har under åratal använt plattformen som primär kanal för att föra ut sitt budskap. Twitter verkar nu ha tagit ställning i frågan och satt ner foten. Nu hotar presidenten med reglering, något företagen i techdalen fruktat i åratal.
Samtidigt pågår en potentiellt historisk företagsbojkott av Facebook med anledning av plattformens oförmåga att stoppa hatiskt innehåll från användare och annonsörer. Facebook har än så länge motstått kritiken kring vad man upplever som censur av det fria ordet för både politiker, företag och vanliga användare. Som markör drar nu flera giganter till företag in sin annonsering på plattformen.
Dessa förvecklingar ställer ett årtiondes het debatt på sin spets. Sedan framväxten av sociala medier har dess etik och funktion varit föremål för diskussion kring vad yttrandefrihet innebär i internetåldern. I västvärlden hör debatten också ihop med en alltmer polariserad, populistisk och auktoritär politisk utveckling vars rörelser, vissa våldsbejakande, använder det fria ordet som alibi för att föra ut sin politiska agenda. Detta kan vara anledningen till att även liberala röster ofta ropar efter regleringar av sociala medier. Även media och journalister har ofta krävt ett ökat ansvar från techbolagen för att minska spridning av fake news med hänvisning till att kommunikationens sanningsanspråk undergrävs.
Detta är en debatt som rör vid livsnerven i det demokratiska projektet. Samtidigt finns det inga regler mot att ljuga i mellanmänsklig kommunikation, med vissa undantag. Det fria ordet ger spelrum även till osanningar och impopulära budskap. I Sverige har vi redan lagar för vilken del av yttrandefriheten som begränsas av andra hänsyn, såsom brott. Att fara med osanning är sällan brottsligt i vardagligt tal, icke heller online. Att media gjort sanningsenlighet till affärsmodell har väldigt lite med gängse kommunikation att göra, och Facebook är ingen nyhetsbyrå, vad mediefolk än säger. Hur gärna jag än skulle vilja att det var annorlunda är jag i denna frågan ofta på Zuckerbergs sida. Frågan är inte så mycket en fråga om vilket ord som är fritt, utan om vi kan hantera en radikal yttrandefrihet överhuvudtaget. Det fria ordet som ideal har väldigt lite med sanning och vänlighet att göra.